Kunde inte släppa det som hände igår, har grubblat och funderat en hel massa.
Så pratade jag med Annika och fick lite tips och råd och framför allt lite inspiration till att fortsätta.
Detta resulterade i att jag konstruerade en "skrammelsläpa " det är ett långt grimskaft och i änden på detta fäste jag ett gäng kättingar som är ca 50 cm långa. Sen tog jag på Arina min repgrimma och så gick vi ut på planen och började med släpan framme vid mig så att hon såg den och kunde koncentrera sig på att fortsätta gå framåt. Det gick ganska bra hon var lite tittig men efter en stund så lugnade hon ner sig och jag bestämde mig för att gå en runda i skogen.
När vi kom ut på asfalten blev det ett nytt ljud så då började det hela om igen men hon lugnade ner sig lite fortare den här gången. Vi fortsatte och jag bytte sida då var det som att börja om från början igen, men det var jag ju beredd på så det var ingen fara.
Den rundan gick över förväntan och hon fick gå ut i hagen igen.
Nu var det Primulas tur att få träffa på skramlan, hon tittade på den och så gick vi då blev hon lite fundersam men efter ca 10 meter var det som om hon alltid haft den där släpandes efter sig! Jag bytte sida och fick samma effekt där. En så cool liten tjej!
Nu på kvällen kom B upp och vi pratade och jag berättade vad jag gjort och visade skramlan, så frågade jag om vi skulle prova tömköra henne med den. Det gjorde vi och hon lugnade ner sig fortare den här gången och på slutet kunde jag gå bakom henne med ett långt grimskaft och skramlan i ringen på selen....
Det finns hopp!!!
Och så länge det finns det kommer inte jag att ge upp.
God natt!
Tålamod, tålamod, tålamod. En del behöver bara lite mer tid och tålamod. Alla kan inte vara lika snälla som din lilla Primula :) Fortsätt som du gör nu så kommer det gå toppen. Tänk på att ge dem några dagar mellan olika nya händelser också så att det hinner sjunka in. Sluta alltid när det går som bäst, ibland efter bara fem min kanske. och straffa aldrig, strunta i när det gör "fel" och beröm bara en massa när de för rätt i stället. Detta kanske är självklarheter som du redan vet. Du verkar göra ett toppenjobb! :) kram
SvaraRaderaTack Gumman! Det känns riktigt bra nu. Tror nog att det ska gå att få ordning på fröken Arina oxå.
SvaraRaderaVi tar babysteps nu istället och jag tror att jag fått B att se skillnaden...
Kändes ett tag som att han fastnat i att "hon är ju 6 år gammal då ska man ju kunna"......
Kram tebax!
Tänk vilken tur jag har som har så kloka och duktiga döttrar! Och så fina Hanna med, som lite grädde på moset! Jag är verkligen lyckligt lottad!!! Kramar på er allihop.
SvaraRaderaSkönt att det känns som att du fått grepp om det hela igen och att b e me på noterna :) Kommer att gå superbra tror ja :) Kram A
SvaraRaderaPs: Mamma, va gulligt skrivet!! Gjorde mig glad :)