Idag vill jag vara där du är, idag som så många andra dagar vill jag kunna ge dig en kram, idag är en speciell dag, idag är min mammas födelsedag!
Men avståndet är ett hinder som gör att det jag vill göra inte går att göra, så jag får nöja mig med att tänka på dig, ringa dig och här försöka visa hur mycket jag älskar dig!
Jag hoppas att din dag blir fantastisk och att du njuter av allt som sker.
Varför heter det så? Framtidsdrömmar, mina drömmar är ju väldigt sällan särskilt verkliga, jag kan flyga, jag är otroligt stark, jag slåss med hemska urtidsmonster och vinner... Ja du hör ju, inte särskilt troligt!
Men mina framtidsdrömmar är ju inte bara fantasier. De skulle ju kunna gå att uppfylla. Så varför just drömmar, varför inte framtidsplaner eller framtidsmål, är det för att det känns mera som ett beslut jag redan fattat och en väg jag bestämt mig för att vandra om jag säger att det är mina framtidsplaner?
Jag har en vision, en framtidsdröm, ett mål eller en plan om vi ska säga så och den har tack vare mitt besked häromdagen vuxit sig liiiite starkare och en gnutta hopp har slagit rot i mitt huvud och i mitt hjärta. Och om allt går som jag planerat så hoppas jag att jag inom fem år ha nått en bra bit på vägen till mitt slutgiltiga mål!
Jag hoppas att du också har framtidsdrömmar, mål, visioner och planer och att du en dag når dit du vill komma. Jag tror att det är en stor del av meningen med vårt liv!
Jag har under en längre tid mått ganska så dåligt, värk i leder och muskler, trött och sliten, ja allmänt gnällig!
Detta gör att jag funderat en hel del på VAD det beror på och har varit på flera läkarbesök och inte blivit särskilt mycket klokare, det sista läkarbesöket resulterade i en remiss till reumatologen...
Det kändes ju sådär, vad skulle det visa, ska jag få veta att jag kommer att ha värk och äta mediciner resten av mitt liv?
Ska jag få LÄRA mig att leva med värken eller finns det något botemedel?
Jag ska ärligt erkänna att jag igår, när jag åkte in till Akademiska Sjukhuset var rejält nervös! Hjärtat pumpade på för fullt och tankarna snurrade som aldrig förr.
Så efter ett tag hos läkaren, som var väldigt trevlig och sympatisk, så släppte det. Det var när hon sa -Jag tror att det är Borrelian som spökar, vi ska behandla dig igen för den och sen får vi se.
Då började jag att andas igen och det hon sa kunde sakta att sjunka in i mitt upproriska huvud.
Jag kommer att få äta en rejäl kur med antibiotika och sedan få fortsätta med smärtlindrande medicin under flera månader, men jag kan kanske bli FRISK!!!
Borreliaartrit
Borreliaartrit är en
komplikation i samband med borreliainfektion. Sjukdomen yttrar sig genom
att leder svullnar upp och värker för att sedan återgå till det normala
i återupprepade attacker. Borreliaatrit behandlas med antibiotika.
Vem drabbas
Borreliaartrit uppkommer endast hos personer som blivit smittade av
borrelia via ett fästingbett. 5 000-10 000 svenskar får årligen en
borreliainfektion. Hur många av dessa som får artrit är okänt.
Artriten
verkar vara mer vanlig i den södra delen av Sverige än längre norrut.
Sjukdomen drabbar både kvinnor och män. Den uppträder i alla åldrar.
Symtom
Borreliainfektionen startar ofta med ett rött märke, ungefär i en
femkronas storlek, kring stället där fästingen bitit. Märkets kanter
växer sedan utåt och fortsätter ha den röda färgen, medan huden innanför
ofta bleknar mot normal färg. Märket kallas erythema migrans och kan
vara svårt att upptäcka när längre tid gått, just för att det sprider
sig och med tiden inte blir så tydligt. Borreliainfektion utan hudutslag
förekommer också.
Oftast uppträder artriten först ett par veckor
eller månader efter fästingbettet och symtomen kan då variera. Vanliga
symtom är att enskilda leder svullnar upp och värker ett tag för att
därefter återgå till det normala. Besvären återkommer sedan i upprepade
attacker, antingen i samma led eller på andra platser. De leder som ofta
drabbas är knä-, fot-, armbågs- och handleder.
Andra symtom på
borreliainfektion kan vara till exempel ansiktsförlamning, huvudvärk,
trötthet och låg feber under en längre tid.
Så här ställs diagnosen
Vanligt är att den smittade personen inte själv är medveten om att
den blivit fästingbiten och därför kan sjukdomen vara svår att
diagnostisera.
Fästingbett är små och kan försvinna snabbt. Så
många som 50 % vet inte om eller kan inte minnas att de blivit bitna.
Dessutom debuterar artriten ofta långt senare efter det att man fått
fästingbettet.
Vid misstanke om borreliaartrit tas alltid
blodprov för att leta efter borreliabakterien som orsakar borrelia.
Provet har hög trovärdighet, men det förekommer både falskt negativa och
falskt positiva svar. Borreliaserologi, som provmetoden kallas, ger
därför inte ett hundraprocentigt svar vilket är en nackdel när man
använder testet som diagnosverktyg.
Hittar man spår av borrelia i ledvätskan från en drabbad led är det ett säkert tecken på sjukdomen.
Behandling
Borreliaartrit behandlas med antibiotika. Ju tidigare behandlingen
sätts in, desto större chans är det att ledsymtomen inte blir så stora
och att de så småningom försvinner. Ledvärk och svullnad kan behandlas
med antiinflammatoriska läkemedel.
Drygt hälften av de drabbade blir friska med antibiotikabehandling. Resten får kvarstående besvär av varierande grad.
Har under en period mått lite "sådär" och på grund av detta inte skrivit så mycket som jag velat. Men något som jag däremot tillbringat en hel del tid med är att baka.
Jag har bakat surdegsbröd, surdegsbullar och surdegsknäckebröd.
Värm vattnet till 37°C. (Ta ej varmt kranvatten.) Mätt upp rågmjöl och
häll på vattnet i en glasskål eller rostfri bunke (ej plast). För bästa
resultat använd ekologiskt rågmjöl eftersom det innehåller fler ämnen
som gör att surdegen blir bra.
Blanda mjölet och vattnet. Smeten ska bli som lös gröt, blir den för
hård har du tagit för mycket mjöl, tillsätt då mera ljummet vatten.
Sätt plastfolie över. Placera bunken på ett varmt ställe ca 22°C - 28°C.
Ett sådant ställe kan vara nära ett element, skåpet över kylskåpet
eller nära datorer som alltid står på.
Dag 2 Morgon:
Degen ser ut som igår, som en gröt.
Tillsätt rågmjöl. Värm vattnet till 37°C och häll på det.
Rör till en jämn smet. Sätt tillbaka plastfolien och låt stå på det varma stället igen.
Dag 2 Kväll:
Nu börjar smeten dofta syrligt och det bubblar då och då i den.
Tillsätt rågmjöl. Värm vattnet till 37°C och häll på det.
Rör till en jämn smet. Sätt tillbaka plastfolien och låt stå på det varma stället igen.
Dag 3 Morgon:
Nu kan det hända att surdegen har jäst upp och det är stora bubblor i
den, men när man rör i den så sjunker den ihop. Har din surdeg inte jäst
upp betyder inte det att det är fel.
Du kan nu börja baka med din surdeg. Den del av surdegen som du ska
använda idag/ikväll till baket kan vara kvar i rumstemperatur. Den delen
du ej ska baka med under dagen placerar du i en glasburk med lock i
kylskåpet.
Sedan är det bara börja baka... På morgonen 50 g surdegsgrund 125 g vatten 125 g vetemjöl helst ekologiskt rör ihop, täck bunken och låt stå tills surdegen bubblar igång ordentligt, ca 6-8 timmar. På eftermiddagen/kvällen
300 g surdeg från morgonen
500 g kallt vatten
750-800 g vetemjöl ekologiskt
20 g salt
1-2 g färsk jäst (om man vill)
kör allt utom saltet i degblandaren på låg fart bara så att det blandas ordentligt. Låt sedan degen vila 30-60 minuter.
Kör på mellanhastighet 5-10 min, tillsätt saltet och kör några minuter till. Låt degen vila ca 1,5 timme.
Degen ser hemskt kladdig ut, men hittills har jag inte misslyckats och fått den FÖR kladdig.
Sedan är det dags att baka ut baguetterna och då delar du degen i fem lika stora bitar, vik sedan ihop varje degbit till ett litet paket och låt degen vila ungefär 30 minuter igen för att spänningen i degen ska släppa. Sedan kan du rulla dina baguetter och lägga på en mjölad handduk på en bricka som går in i kylskåpet. Dra upp handduken mellan baguetterna så att dessa inte fastnar i varandra och ställ sedan in i kylen för jäsning över natten ca 12 timmar. På morgonen dag 2
Starta ugnen på 260 grader och lägg över baguetterna på en plåt, gör några snabba snitt med kniven och så kan du grädda ditt bröd.
Det ska få en knaprig yta och fin färg!
Efter en inte allt för upplyftande sommar som i sin brist på solsken lämnar min kropp i ett ynkligt skick.
Min kropp behöver sol och värme för att fungera som den ska, sol för att få min hud att skimra och min kropp att orka, värme för att mina leder ska må riktigt bra.
Nu har ju sommaren gått och regnet har fallit ner i olika grader mer eller mindre varje dag. Efter en sådan höst så hoppas man på, eller i alla fall jag, på en solig och härlig höst.
Än så länge har mina önskningar inte uppfyllts...
Det är då jag kommer på mig själv med att försöka hitta på andra sätt att hålla modet uppe,så mina lediga stunder tillbringas med att jag bakar och lyssnar på musik och lyssnarböcker.
Hittills har jag hunnit med tre böcker, 100åringen som klev ut genom fönstret och försvann, en underbar bok som gjorde att jag flera gånger kom på mig själv med att skratta högt!
Mörka strömmar av Arnaldur Indridason och nu Twilight av Stephenie Meyer.
Det som bakats är olika varianter av surdegsbröd, de flesta riktigt goda!
Musiken som för tillfället fångat mitt intresse är bandet Stiftelsen!!!
Med sin raspiga röst och sina underfundiga texter med många tankar bakom varje ord berör de mitt innersta.
Skivan är beställd och jag ser framemot att få spela sönder den! ;)
Så länge får vi hålla tillgodo med detta...
Ha det så gott i höstrusket och ta vara på varandra!
I helgen fick jag (tillsammans med Jessica, Peggy och Repris) den stora äran att köra ännu ett brudpar.
Det var ett otroligt vackert brudpar som ville visa alla sina nära och kära hur mycket de älskar varandra och fira deras kärlek till varandra och till och sina barn.
Att vi blev tillfrågade beror på att bruden och jag delar en bekantskap med en underbar kvinna, vi gick i skolan tillsammans och redan under de första veckorna på gymnasiet så hittade vi varandra och trivdes tillsammans. Vi gjorde massor av roliga saker och skrattade massor, efter gymnasiet så fick vi barn ungefär samtidigt och så länge jag bodde kvar i Faringe så umgicks vi ganska flitigt trots barn och jobb och allt annat som gärna kommer i mellan.
Så flyttade vi till Tierp och vi umgicks mindre för varje år, men mina tankar brukar ofta besöka henne och fundera på hur hon har det nu för tiden.
Så en kväll får jag ett samtal och det är en bekant röst i andra änden som frågar hur det är? Det tog en stund det erkänner jag villigt men sen så klarnade allt och den glädje jag kände var stor och jag var nog inte ensam om det.
Det var min vän som ringer och säger att hon behöver hjälp, hennes vän ska gifta sig och med ganska kort varsel på grund av sviktande hälsa.
Mina planer var att åka och besöka mamma och pappa den helgen men jag lämnar ut telefonnummer till en annan tjej som också kör häst och bor närmare som kanske kan hjälpa till, vi avslutar samtalet och jag hoppas att vi ska kunna ses snart!
En vecka går och jag kan inte riktigt släppa tankarna på min vän och hur det går för dem med hästskjutsen till brudparet, brudens drömbröllop skulle innehålla kyrkan, vit brudklänning och hästskjuts till festen!
Vem kan missunna någon att få det på sin stora dag?
Så efter mycket grubbel och biltrubbel så blir det bestämt att vi stannar hemma och då skickar jag iväg ett sms till min vän och frågar om det ordnat sig med hästskjutsen?
Det hade det inte och då sa jag att självklart ställer jag upp! Så lite snabbt ordnar vi med kärran och transport (stort Tack till er som ställde upp på ett eller annat vis, ni vet vilka ni är!)
Så är den stora dagen här och allt är färdigt för brudparet som ska dela resten av livet tillsammans.
Vi står på grusplanen framför kyrkan, hästarna är putsade och vi är uppklädda, bubblet är kylt och där kommer de!
Brudgummen skjutsar sin otroligt vackra fru i en rullstol fram till vagnen och hon säger, -Ni får ju inte göra så att jag gråter, nu kan jag ju inte låta bli! Brudgummen talar om för sin fru att detta är en present från våra vänner, de ville att du skulle få ditt drömbröllop!
I det ögonblicket så kan jag inte titta på varken Jessica eller M för då kommer jag inte att kunna hålla tillbaka tårarna. Kvinnan som precis lovat att älska sin man resten av sitt liv har cancer och har fått veta att hon kanske har ett år kvar att leva.
Och med detta besked så tar de beslutet att gifta sig, att planera en fest och allt vad det innebär. Jag är så otroligt glad att jag fick vara med och vara en del av deras dag!
Det får mig att tänka till, att fundera på vad jag vill med mitt liv, att inte ta allt för givet! Jag hoppas av hela mitt hjärta att brudparet kan vinna över denna sjukdom och att de får många underbara år tillsammans. Jag hoppas även att vi alla ska vara lite mer tacksamma över det vi har och du, tala om för dina när och kära vad de betyder för dig.
Ring vännen som du tänker på och tänk inte att jag gör det sen istället, dagar blir så lätt till år och en dag kan det vara försent att säga att du saknat din vän.
Så det här är till dig M, Jag har saknat dig och jag kommer att komma och hälsa på dig!
Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen, vart du än går!
För att inte göra
grannarna generade lade han en tidning över de intima delarna.
Det kom
en vindpust och blåste iväg tidningen så en la sig över hans ansikte i
ställe.
Tre kvinnor gick förbi, stannade och tittade på mannen. - Vem kan det vara som lagt sig så där, sa den första. - Ja, inte är det min man sa den andra. Hans pitt känner jag igen. - Ja inte är det någon av grannarna heller, sa den första, de skulle jag känna igen. - Nä, han är inte ens från trakten, sa den tredje.
Bara en till!
Bonden skulle åka in till stan och sälja grönsaker på torget.
Men han
var lite osäker på om han skulle kunna få ett stånd på torget eftersom
det var stor marknadsdag.
Därför tog han bara med sig en liten lår med
grönsaker. När han kom fram fann han att det var gott om plats och skickade ett telegram hem.
- Har fått stånd. Skicka pigan med stora låren...
Hoppas att du fick dra på smilbanden, lite i alla fall! ;)
Du som läst min blogg ett tag vet ju att mina föräldrar sålt sin gård och slutat med kor, dessvärre verkar det vara något som fler bönder kommer att tvingas att göra. Kostnaderna för att driva ett jordbruk medan inkomsterna minskar. Nu har ARLA återigen sänkt priset till bönderna, men priset på diesel, utsäde, el, ja allt som behövs för att KUNNA sköta gården och djuren fortsätter att öka i pris...
Läs och tänk efter Hultet Ranch
Så kan man nog sammanfatta förra veckan, vi hann under några dagar med att fira svärfar som fyllde 70, förbereda och genomföra en sommarpremiering i Österbybruk och dessutom fira lillasyster som fyllde 30!
Här kommer ett axplock av bilder från torsdag 26/7 -söndag 29/7 2012
Vid en utsiktsplats skålade vi för jubilaren och åt en god lunch!
På väg tillbaka efter en riktigt mysig tur fick vi även träffa Pondus och hans nya kompisar Frida och hennes föl.
På fredagen var det förberedelser som gällde, vi snickrade spiltor och reste tält, vi skrattade och hade trevligt
Så var det dags, svansar och manar ska flätas, det ska putsas och fixas innan det är dags att visas upp!
I ett hav av hästar ;)
Systrar i arbete!
Och så rutorna så klart!!!
ombytt och klar nu är det snart dags!
Liten ser söt och snäll ut, men vänta du bara!
Ellen fick visa upp Daisie
Då var det dags då!
Peggy vet precis vad det är som är på gång.
Peggy fick 40 poäng, Primula 38 poäng och Repris 39 poäng trots skutt och vissa små problem med att trava! ;)
På söndagen överraskade vi lillasyster på Skansen! det var en riktigt mysig dag!!!!
Med våra mysiga barn!
Ja min helg var full av roliga och trevliga saker, då gör det inget om man blir trött och känner sig lite sliten efter brottningsmatchen med den lille repris!
Stort tack till alla som gjorde dessa dagar till det de blev, lyckade och underbara dagar fulla av kärlek!
I dag har jag mellan mina kunder skrivit ut kataloger till premieringen och även informationsfoldrar som ska finnas för nyfikna besökare.
Min skrivare har med andra ord fått bekänna färg idag! ;)
Sen är det även andra saker som kräver vissa förberedelser, svärfar fyller jämt! Det ska vi i familjen fira lite smått, då han frånsagt sig uppvaktning, men det kan ju inte gälla oss! Eller? ;)
Jag har även hunnit med att träna lite visning med pållarna, de börjar fatta grejjen nu!!!
Fascineras varje dag över hur den lille herren i hagen växer och att han bara accepterar och gör det jag ber honom om. Jag har ett underbart sto med fantastiskt lynne som dessutom verkar nedärva dessa egenskaper till sina föl!
Ja, ja nog med skryt om mina hästar!
I morgon hoppas vi på fint väder och trevligt sällskap, så kanske jag återkommer med information om vad vi gjorde! ;)
Ibland undrar jag vad det egentligen är, verkligheten ter sig så annorlunda beroende på genom vems ögon du ser den. Min verklighet är kanske inte den samma som din!
Jag har varit ledig några dagar i sommar, hälsat på Annika och familjen och även hälsat på mamma och pappa i deras nya hus. Det var riktigt härligt att få träffa dem några dagar och hinna prata lite. Jag och Linnea fick även umgås med lillebror och njuta av MDNA på Ullevi!!! Inte alls dumt!
Så efter några intensiva dagar går färden hemåt och DÅ blir det verkligt för mig att mamma och pappa faktiskt har flyttat, att de bor i Habo nu, att det kommer att dröja innan vi ses igen, att gården är någon annans, att det är på riktigt och inte bara något som ska ske framöver utan att det redan har hänt.
Jag var med och packade flyttlasset och jag visste i mitt huvud vad det innebar, men i mitt hjärta hade det nog inte fått fäste ännu.
Nu sitter jag framför datorn och skriver här samtidigt som skrivaren printar ut informationsfoldrar till premieringen som är på lördag. Den har jag sett framemot sen förra året, det är kul, hästarna är i topptrim och putsade till tänderna, alla är glada och vi brukar ha tur med vädret också! Min familj brukar stötta mig och kommer och hejjar på oss, lilla syster brukar hjälpa till att fläta och putsa, ja det är ett tillfälle för oss att träffas och så brukar vi äta lite gott efteråt. Nu inser jag att jag kommer att sakna flera i min familj i år.
Små saker som jag kommer att sakna.
Men sen tänker jag lite till och inser att jag gnäller i onödan för min verklighet är inte den samma som din. Mamma och Pappas verklighet var tuff och de förtjänar verkligen lite lättare liv, de är värda att kunna åka till sina barn och barnbarn när de vill utan att behöva stressa hem till korna och att kunna låta kroppen vila när den behöver det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den verklighet som du lever i är den ni vill leva i, om den inte är det så önskar jag att du har kraft nog att ändra det.
Njut av ditt liv och allt vad det ger dig!
Today is a gift, that´s why it´s called the present!
Det ser ut att bli riktigt bra höväder så nu är M ute och slår, jag gör ett ryck på kontoret innan det blir semester och sen ska jag vända höet innan det är dags att massera lite. Fullt upp med andra ord, men det är ju så det ska vara! ;)
Idag fick vi ett riktigt angenämt uppdrag, att köra ett brudpar! Det var såååå roligt och spännande och lite stressigt men mest fantastiskt roligt!
Efter mycket förberedande så gav vi (Peggy, Repris, Jessica och Jag) oss iväg till Söderfors och redan nu var vi lite varma i kläderna (läs stressade ;) eftersom klockan helt plötsligt rusade iväg och vi skulle vara framme och klara kl fyra!
Vi han i tid och nu ska ni få ett litet smakprov på hur det kan se ut om man gifter sig och väljer att åka med häst och vagn som vi kör! ;)
Nu väntar vi bara på brudparet!
Så var vi på väg till Herrgården där vigselakten skulle äga rum.
Det är vacker miljö!
Så här trött blir man av all uppståndelse, viss skillnad mot att gå i hagen och busa med syrran! ;)
Lillen sov i ca 30 minuter innan vi lastade och åkte hem igen!
Min lilla gåva till brudparet, egen tillverkad gravyr och lite rosa bubbel!
Det var väldigt uppskattat och jag hade aldrig klarat av att genomföra detta utan dig, Jessica! Stort tack!
