Nu är det på riktigt,

mitt föräldrahem ska säljas!
Det känns lite jobbigt att inse att det är på riktigt, gården som jag vuxit upp på ska säljas. Och hur ska det då inte kännas för min mor och far.................
Gården som varit en så central del i hela vårt liv, djuren, skörden, arbetet, glädjen och sorgen, FAMILJEN. Vi har jobbat tillsammans, vi har skrattat tillsammans, gråtit (ja, ja mest jag ; ) tillsammans, vi har LEVT tillsammans. Och nu ska någon annan leva på gården...
Jag hoppas att de som köper det får det lika bra som vi har haft det där och mina älskade föräldrar ska få ett fortsatt bra liv, vart de än väljer att slå ner sina bopålar!

VI (familjen) finns alltid kvar vad som än händer så finns vi för varandra och stöttar och skrattar tillsammans!

Jag älskar er!

Lucia!

Nu fick du i alla fall se ett Luciatåg! Hoppas att din dag blir underbar!!!

Staffan 25 år!!!

Idag är det 25 år sedan du blev min lillebror, ska jag vara helt ärlig så hoppades jag då att du skulle vara en tjej och jag ville att du skulle heta Beata precis som husan i Doctor Snuggles. Jag var 10 år gammal!!!! Vilken tur att det inte blev så.

Jag är otroligt glad och tacksam att du blev den du är! Du är en underbar lillebror och morbror till mina barn.

Hur ska man beskriva dig?
Snäll, glad, omtänksam, hjälpsam, busig, lekfull, stark, trygg, äventyrlig, arbetsvillig, retsam och alldeles underbar!
Jag älskar dig , hoppas att du har en underbar dag.

Massor med kramar på din dag!

Vinter, snö, slask, regn, blåst och rusk........

Så ville jag ju inte ha det.

Jag vill ju ha mellan fem och tio grader kallt 20 centimeter snö och gnistrande sol!

Men det kommer väll? Ja, ja vad är väll en bal på slottet, eller hur var det nu? Jag ska inte på någon bal men jag ska göra något som jag tycker är minst lika roligt. Jag ska köra häst!

Hoppas bara att det slutar regna tills dess.... Annars så får jag nog packa med extra kläder, tycker inte om att vara blöt.

Så hur ligger ni till i julstökandet? Har ni lagt skinkan i saltlake och storstädningen är avklarad?

Jag har inte gjort varken det ena eller det andra, men bakat en del och källaren fick sig en omgång i veckan så en bit på väg är jag allt! Det är lite svårt bara att få den där julkänslan att infinna sig när vädret är som det är. När man hör regnet slå mot rutorna och hur det forsar i takrännorna, det är inte riktigt det samma som en vit, mjuk djupdämpande matta av snö och rimfrost på grenarna. Men det blir nog jul ändå ska du se!

Så ta fram lite ljus, värm en mugg glögg och knäpp på O Helga natt med Tommy Körberg, så ska du se att den snart hittar in trots regn och rusk utanför fönstret!

Ha en underbar helg, det tänker jag, oavsett väder!

Head over heals!

Helt galet att man kan känna så här efter så många år, men jag älskar dig så otroligt mycket Magnus!

Storstädning!

Så här känns det idag,

men jag önskar att det kändes så här. Tror dessvärre inte att det skulle bli så värst mycket städat om jag var klädd så här! Men det kan ju också vara trevligt och lite skit i hörnen har ju ingen dött av. Eller?! ; )

Grattis på namsdagen SVEN!

December är en hektisk månad.

Inte bara för Tomten, utan även för hans hjälpredor!


I veckan har jag varit vid och hjälpt Tomten att köra sina gäster till stugan och så har jag tränat Peggy inför julshowen på TIRK. Som vanligt mycket hästkörning med andra ord!

Helgen började med Fredagen som innebar tomtekörning, jag körde med Rolle och jag hade fått med mig Jessica som skulle åka med och köra själv på lördagen. Fredagen gick lugnt och bra, maten var som vanligt jätte god. Det är farligt det här med att köra åt tomten, jag kommer att rulla fram innan december är slut! ; )

Så blev det Lördag och Peggy och jag skulle ner till TIRK och vara med på genrepet och sen skulle jag och Jessica iväg till tomte stugan och köra. Vi  hade lite pressat tidsschema men det skulle gå, om inte......

Genrepet var väldigt trögstartat! Men till slut så kom de igång och vi fick köra liiite tidigare i programet än planerat.

Så var det då dags Peggy skulle köras in i ridhuset med 6 små ponnyer och deras ryttare efter sig, vid dörren in i ridhuset är det som ett dike?!
Men Peggy tar det lugnt och fint men det blir ju ett litet skutt, men vi hade varnat ponnyerna och deras ryttare innan att det kan skramla lite om vagnen. Väl inne i ridhuset beter sig Peggy som om det är det mest naturliga i världen och vi travar några varv och sedan kör vi ut igen.
Sen är det bara att skynda på med avselning och lastning, allt går utmärkt och Peggy är som vanligt en klippa!


Hem och lasta ur, Primula blir jätte glad när vi kommer hem igen! Och så iväg igen, till nästa uppdrag.


När vi kommer fram står hästarna och de andra kuskarna och väntar på oss, så det är bara att sätta för och börja lasta.
Jessica ska köra Pommac och jag kör efter med Rolle sen kommer K med Lukas och sist G med Truls. Vi  får fulla vagnar ikväll igen. Så kör vi till tomtestugan för att få lite god mat igen, jag är riktigt hungrig nu!


Kvällen rullar på och snart är det dags att sätta för igen och köra hemåt. Gästerna är jättenöjda och tomtemor kommer och tackar dem för besöket. En lyckad kväll med andra ord.

Så har ännu en dag gått och snart är det Söndag och dags för julshowen!



Vi kör ner Peggy med transporten och hon kliver som vanligt på utan att trilskas, sedan lastar Magnus ur själv, inte helt enligt planerna men det gick bra. ;)
Så börjar showen och jag börjar fixa ordning Peggy inför finalen, Tomten kommer.

Det blev flätor med röda band i manen

och svansen

och en liten tomteluva!

Så var det äntligen dags, silverängeln hade gjort sitt nummer och nu ska vi in med alla små ponnyer och vagnen full av tomtenissar. Vi hinner köra ungefär ett halvt varv i ridhuset då sticker en ponny och bockar av sin ryttare mitt framför mig och Peggy. Jag får stopp på Peggy på en gång och så står vi och tittar medan de andra ryttarna försöker få stopp på sina pållar. Den lösa ponnyn lever livet och sparkar bakut och galopperar runt bland de andra innan någon får tag i den och tjejen som trillat av får hjälp upp och vi kan köra en sväng igen. lite snöpligt avslut tycker jag men jag är glad att tjejen klarade sig utan skador och ingen annan trillade av!

Och så klart att Peggy skötte sig utmärkt!
Efter det så körde vi hem genom Tierp och fick många glada tillrop på vägen av förbi passerande som sa

-Men vilken trevlig syn när man kommer hem från jobbet.
-Det är inte ofta man ser ett så fint ekipage här i centrum.

Det är då man sträcker lite på sig och känner sig nöjd med dagen och hästen!
Nu är det måndag och början på en ny vecka med nya mål. Ha en underbar dag!

Hästar, advent,snö och julkänsla!

Nu har det varit mycket körning med häst ett tag, missförstå mig inte, jag har njutit av varje gång!
Jag blev tillfrågad om jag kunde tänka mig att hjälpa till med körningen till och från Tomtens stuga om det som K sa -Kör ihop sig!

Det hade det gjort i helgen som var så jag fick vara med och köra med Rolle, en ardenner vallack på 11 år. Jag var med på lördagen och då var det vissa "kändisar" där som inte hade en aning om att jag skulle vara kusk!
Kul att få överraska lite. Blev så att jag körde på söndagen också då det fattades kusk, ska köra fredag och lördag i helgen med. Riktigt roligt.


På lördag ska jag dessutom ner till TIRK och vara med på genrepet innan julshowen som är på söndag, då jag kommer att skjutsa tomten med min fina lilla Peggy.

Peggy som igår för första gången i sitt liv fått skor!!!
Hovis tyckte att hon skötte sig utmärkt för att aldig varit med om det tidigare, hon var liiiite vrång med ena bakbenet. Men det ska vi nog kunna träna bort till nästa gång.
Efter det så var vi ju tvungna att ta en liten runda och kolla så att skorna satt som de skulle. ; )
Det gjorde dom och Peggy travade på som en riktigt nöjd och stolt tjej med NYA skor som hon ville visa upp för hela klassen.

Nya skor och mumsandes lite lusern efter en svettig runda! Ganska nöjd Ardenner dam, Primula är liiite avis där i bakgrunden. ; )

I söndags när vi skjutsade folk till tomtens stuga var det ett riktigt otrevligt väder, det regnade och blåste, rakt in på kuskbocken. Det är kapell på vagnarna så gästerna satt tryggt och torrt men kusken (jag) blev rejält genomvåt! På vägen hem var det uppehåll men jag hann inte mycket mer än hem och ta in mina hästar så började det snöa, och som det snöade!
Snöflingorna var centimeter stora och singlade ner från skyn, det var otroligt stämningsfullt, men det var ju bara runt nollan så vägarna blev som isgator och snön försvann på tisdagen igen.

Så nu går jag (eftersom Peggy fått skor) och längtar efter minusgrader och ett fint snötäcke till den 16-17/12 då Peggy och jag ska ner på köpingen och skjutsa alla som vill åka häst och vagn.
Snö gör så mycket för stämningen!

Det var den första advent som kom och gick i ett rasande tempo, snart är det den andra och det går nog lika fort.

När första ljuset brinner, ska jag göra allt jag hinner! Så skrev min älskade lillasyster som kommentar på en bild jag lagt ut, tycker att det stämmer rätt så bra. Det där med julefrid och väntan det vet jag inte om vi har längre.

I veckan har det pysslats och bakats så det stod härliga till. Paket har slagits in, en "advänts"kalender har skapats till mina underbara barns stora förtjusning.
Min, som vanligt, långa lista på "att göra saker" betas sakta av och känslan av att få stryka över saker på den är underbar. Det är min väntan på jul!

När första ljuset brinner 

står julens dörr på glänt

och alla barnen glädjas

att fira få advent

När andra ljuset brinner

är snart lucia här

hon bjuder oss på kaffe

och bud om julen bär

När tredje ljuset brinner

vi juleklappar syr

och mamma bakar kakor

och har ett fasligt styr

När fjärde ljuset brinner

vi hämtar julegran

och alla barnen räknar

dan före dan före dopparedan

När alla ljusen brinner

då blir det jättekul

med klapparna och tomtarna

som önskar oss GOD JUL!

Har ni saknat mig?

Jag har som ni kanske märkt varit lite frånvarande på sistone... Det har varit fullt upp, kan man säga. Jag har jobbat, varit kanonförkyld, tränat Peggy och allt det där vanliga som man ska hinna med. Men nu känner jag mig piggare och fick en liten stund över innan det är dags för nästa projekt! Stack till gymmet i morse, första gången på en och en halv vecka, segt, tungt och riktigt jobbigt! Det är sjukt vad en ynklig förkylning kan göra med orken. Peggys träning har däremot rullat på som planerat! Hon har visat prov på fantastiska nerver och otroligt tålamod, jag har däremot blivit rejält förbannad vid ett antal tillfällen. Inte på Peggy, men på mina så kallade "medtrafikanter", vilka pucken det finns som sitter bakom ratten på diverse fordon! Vill du någon gång se äkta fullblods idioter så ge dig ut med häst på trafikerade vägar, det verkar locka fram dem!!! Men som tur är har jag den mest underbara lilla Peggy som fixar det galant! Nu ska jag ut och mocka lite sen blir det nog lite lussebullsbak och fix inför advent, det är ju redan på söndag. Hjälp!!! Ha det gott!

Vila i frid Helge! Underbara älskade Helge!

Nu kan du busa med Dart igen.

Fina Riddarhästen!

Underbare läromästaren.

Helge, som drog hela Luciatåget!

Fina Jessica och Helge, tänk på allt roligt ni gjort tillsammans.

All tid ni myst och gosat,

alla gånger ni ridit ut i skogen eller kört en sväng.

Helge var en verklig klippa och jag är otroligt tacksam för all hjälp jag fått av honom med att uppfostra Primula!

Han tog sig även an större utmaningar! Och klarade av det galant!!!

Men åldern och livet på travet kommer ikapp,

även den charmigaste och snällaste häst! Vila i frid Helge!

Till Jessica!
Nu har ett jobbigt beslut fattats och genomförts, många tårar har trillat ner för dina kinder och tvivel har det funnits gott om.
Men beslutet var rätt och du var stark som stod fast vid det! Du är en underbar vän och jag hoppas verkligen att du vet att jag finns här om du behöver mig, du är alltid välkommen hit och mina pållar står till ditt förfogande när helst du känner för att ta en tur eller bara klappa och mysa.
Jag hoppas att det dröjer länge innan du behöver ta ett så jobbigt beslut igen, men jag vet att om du skulle behöva göra det så klarar du det och vet när det är dags.

Massor med styrkekramar till dig min underbara vän!

I'm feeling hot,

Ja så är det och det är inte för att jag är så ooootroligt snygg och sexig utan för att min kroppstemperatur skenat iväg och ligger mellan 38 och 40 grader. Det är ingen höjdare kan jag säga! Så idag bäddar jag ner mig i sängen och dricker te! Hoppas att din dag blir bättre än min.

Författare????

Njae inte riktigt, men kanske så blir det i alla fall en artikel...

Har precis skickat iväg materialet till en tidning, så nu är det bara vänta och se!

Var ut en sväng med Peggy och Linnea, så mysigt att bara få köra med lilla Peggy och hon är ju en underbar liten häst som verkar göra precis allt jag ber henne om!

Höstlov!

Första dagen på en veckas ledighet.

En hel vecka...

En vecka med barnen, familjen, hästarna och vänner.

En vecka av njutning och lust, av lycka och glädje. 

En vecka fylld av upplevelser, vacker natur och härligt sällskap.

En vecka återhämtning och vila. 

En vecka med tid att ladda mina trötta batterier.

En vecka att bara vara och att göra det som jag vill!

Hoppas att du också får en lugn och skön vecka med tid att göra det som DU vill.

Upplands Ardennerklubb

Fick ju i uppdrag av styrelsen att sköta hemsidan, det innebär ju också att jag fick skriva ett litet reportage från kursen.....

Det  blev inte så mycket text men desto fler bilder.

Titta gärna in på hemsidan och säg vad ni tycker!

Klicka här
Nu ska jag mysa med familjen, så ha det gott alla där ute.

LCHF, GI, Flygvärdinnemodellen, Cambridge, ja You name it!

Jag var på en behandling för ett tag sedan och ville ha hjälp med en axel som jag tidigare haft stora problem med och som jag sa till massören -Jag känner av den nu, och jag tror att det är för att jag börjat träna ganska mycket.

Då fick jag frågan om varför jag tränar? Ja, jag tränar för att kunna fortsätta med mitt arbete, för att underhålla kroppen och inte råka ut för skador på grund av att jag är otränad och sen vill jag ju gå ner i vikt också.

Svaret kom snabbt och som en kobra som hugger så talade han om för mig att -Man kan aldrig gå ner i vikt av att träna.....

Jag blev helt ställd där jag låg på bänken och undrade vad han menade, så efter någon minuts tystnad så frågade jag tvekande. -Vad menar du nu?
Då kom det! Under 50 minuter fick jag lyssna på en bergpredikan om att inget annat än LCHF fungerar, för det hade han testat!
Det var det enda sättet att bli av med oönskade kilon och det enda hälsosamma sättet att leva. Jag låg på bänken tyst och fascinerad över att höra någon tala sig så varm om ett sätt att banta, ett sätt som i hans ögon var det enda sättet och den "hemliga" genvägen till smalhet OCH lycka.

Han berättade med en glöd som inte gick att ta miste på hur han en gång tidigare använt sig av denna teknik och gått ner 20 kg, utan att träna en enda gång, och sen, kommer det lustiga i det hela, så berättar han hur han slutat med kosten och börjat äta kolhydrater igen och nu så hade han precis startat om igen för han var tvungen att gå ner i vikt igen. De hade liksom kommit tillbaka igen, inte alla men de flesta, så NU var det dags att köra en kur igen!

Är det så vi vill leva? En ständig kamp mot kilona, ett evigt vägande och strävande efter att nå den optimala "drömvikten".
Det kanske är därför det kallas drömvikt, just för att det är en dröm? Jag har i alla fall givit upp den drömmen om att det ska stå en viss siffra på vågen när jag kliver på den.

Jag har satt andra mål. Jag ska kunna springa en mil i sommar och jag ska ha en kropp som orkar och ser frisk ut.
Jag har provat olika bantningskurer och det är just det de är, kurer, man går ner i vikt medan man "behandlar" sig och sedan kommer det tillbaka igen. För att egentligen är det enkel mattematik, du måste förbruka mer än du konsumerar, du måste göra av med mer energi än du äter!

Det är hemligheten, genvägar finns det tyvärr inte!


Jag är ledsen om jag krossat dina drömmar, men som min pappa brukar säga. -Så är det!

Jag kan förresten meddela att min träning gett resultat, på tre veckor med regelbunden träning har jag omfördelat vikten på min kropp och dessutom gått ner 1,6 kg.
Inte lika fantastiska siffror som min vän gjort med LCHF, men jag vet att min viktförändring är en bonus i den här frågan, för den riktiga vinsten är min ökade styrka och energi!

Så ta hand om dig och din kropp, du har bara en!

En härlig hösthelg!

Underbart väder, hästar, kunskap och trevliga människor. Kan det bli bättre?

Vi började med att få se en smed arbeta vid sin ässja.

Det var ett spett som skulle få en krok och vässas.

Sedan blev det genomgång av plog och inställningar och en hel del teori inför vårt senare praktiska pass.

Astor och Arrak var de som var först ut framför plogen.

Göran är 6-faldig SM vinnare i plöjning!

Det är inte lätt att få plats med så stora hovar i en liten plöjfåra.

Astor och Arrak jobbar på!

Daisie vill också vara med, hon fick harva lite grann.

Jag får en hjälpande hand.

Så får jag ta tömmarna ett tag.

Det är en mäktig syn!

Ja som du kanske förstår så har jag varit på plöjkurs i helgen. Otroligt roligt och inspirerande!

Jag ser redan framemot nästa tillfälle att få lära mig något om dessa fantastiska varelser och konsten att använda dem i både jord och skogsbruk!

Tack till alla som var med och ordnade med kursen och er som deltog och gjorde dagen till det blev.

Grå mulen dag......

Perfekt för ett pass på gymmet och sedan lite kontorsarbete!

Ha det gott alla där ute!

Lyssna och njut, tänk gärna efter och lev nu!

Har ända sedan liten flicka älskat denna låten, gillar hur den skildrar livet och vardagen på landet, men den fungerar även i dag, då många sliter med sin vardag och för att få allt att gå ihop.

Men är det värt allt slit, det kanske vore bättre att jobba mindre och hinna/orka umgås med familj och vänner och vara utan den senaste tekniken. Kanske vore det bättre att vi fick odla vår mat själva och jobba mera fysiskt i stället för att stressa runt och pressa in tid för träning på gym och banta för att inte växa ur våra kläder. Ja som du ser är det som vanligt mycket funderingar!

Hoppas att ditt knog är något som ger dig glädje och inte bara pengar, för det är nu som vi ska leva i morgon kan det vara för sent!

Du ger mig styrka och kärlek!

Tack, tusen tack för att du finns. Du vet vem du är!

Beslut som måste fattas.

Önskar att det fanns enklare sätt att göra vissa saker, smidigare sätt, lättare sätt. Så att tårarna slipper trilla ner för kinder och hjärtan slipper slå så hårt att det känns som om de ska brista.

Ett sätt att lösa alla bekymmer på en enda gång, som att jag kunde uttala en trollformel och befria alla från eget ansvar och hjälpa de som står inför jobbiga beslut. Så enkelt det vore att bara få svänga med en trollstav och så var allt det jobbiga avklarat och borta.

Men nu är jag ingen häxa och kan inte trolla, jag kan vara en bitch men det är en helt annan sak.

Just nu står jag här och kan inte göra något. Jag ser hur det som sker runtomkring mig påverkar mina nära och kära, och jag kan inget göra! Mitt hjärta värker, mina tårar kommer i tid och otid, min hjärna arbetar febrilt med att försöka hitta en lösning som ska kunna göra alla inblandade nöjda, glada och lyckliga igen.
Men jag ser ingen enkel väg ut, jag hittar inte ljuset i tunneln. Jag känner mig maktlös och oförmögen och det är något som jag verkligen avskyr att göra!

Jag anser mig själv vara handlingskraftig och driftig, och här står jag nu som förlamad och villrådig inför situationen framför mig.

Varför ska det vara så jobbigt att inte kunna hjälpa till. Det gör mig ont ända in i själen att se de minas sorgsna blickar, höra deras uppgivna frågor och funderingar. Stå på sidan av men samtidigt vara mitt i.
Att förstå den ena partens rädslor och funderingar för att sedan prata med den andra parten och känna samma förståelse för den och en otrolig frustration när mycket av det som båda parterna är rädda för och funderar på är samma saker.
Samma rädsla för vad den andre parten tycker, samma oro inför framtiden och så brister allt på kommunikation!

Mina känslor är så svåra att beskriva, jag känner rädsla och oro, jag funderar varje ledig stund, så min träning och mitt arbete är just nu mitt enda andningshål, den enda stunden på dagen som min hjärna saktar ner och inte går på högvarv. Det är en stunds lugn och ro, men åååhh så efterlängtat. En underbar paus, då kroppen får kämpa med det jag utsätter den för och hjärnan är tvungen att skifta fokus.
Bort från frustration, oro, rädsla och dåligt samvete.

Frustration över situationen, som den är. Oro för de inblandades välbefinnande och hälsa. Rädsla inför framtiden och vad som kommer att ske med oss alla. Och så mitt dåliga samvete över att inte räcka till, att inte kunna stötta och hjälpa till tillräckligt mycket.

Men jag har flera känslor och det är hoppet, förhoppningen och tron om att det kommer att bli bra, allt kommer att ordna sig på bästa tänkbara sätt för alla. Det är min önskan, min tro och mitt hopp, och hoppet ska ju vara det sista som överger människan.
Och sist men inte minst är det kärleken, kärleken till min familj och livet!

Så för att ge mig själv lite ro och lätta mitt samvete så lever jag just nu på hoppet, tron på framtiden och min kärlek till de mina.

"Ingen kan hjälpa den som inte hjälper sig själv."   (finskt ordspråk)

Fredag, och helgen närmar sig med stormsteg!

Skönt, men samtidigt skrämmande. Timmarna, dagarna rusar iväg och klockan tickar på vare sig jag vill eller ej.
Skrämmande att det känns som om tiden rusar iväg, det har man ju fått höra länge, vänta du när du bli 40 ska du se att tiden går fort. Men shit, om det går ännu fortare då, hur ska jag då hinna med??

Men nu närmar det sig helg som sagt var och några dagar med ledighet och förhoppningsvis lite lugn. Ska bara klara av fredagen först, eller klara av och klara av, det låter ju som om det är svårt att ta sig igenom dagen. Det är det inte!

Jag ska strax kliva upp ur min varma och sköna säng och tända i pannan och sedan gå ut och släppa ut hästarna och mocka, sen blir det frukost med barnen innan de ska till skolan och jag tar en sväng till gymmet. Efter det ska jag få massage!!! Som jag längtat! Kommer kanske att låta annorlunda när jag väl är där, vet av erfarenhet att när man väntat för länge så brukar det göra ont.....

Ja, ja det är smällar man får ta. Sen ska jag jobba lite och så tänkte jag hinna med att städa här hemma innan resten av familjen kommer hem igen. Ja sen rullar det nog på med det vanliga hundrastning, matlagning och mys med barnen och gubben!
Är det fredag så är det!

Ha ha ha, vet inte om det skulle vara så uppskattat men det är ju bra med kvinnligt initiativ har jag hört! ; )

It´s a new dawn, it´s a new day, it´s a new life, for me, and I´m feeling good!

Jag kör på med träningen och det känns underbart, har dessutom bokat in en massage åt mig själv! LYX!

Hoppas att din dag blir toppen och att du tar hand om dig nu i höstrusket, det gör jag!

Arina

 Du kom som ett yrväder en tidig vårdag, och ditt välkomnande här var väl lite både och, damerna gillade dig på en gång medan herren i hagen var lite mera svårflörtad. Det tog några veckor på tu man hand (eller tu häst hov kanske man ska säga ;) innan Helge tyckte att du passade in i flocken. Men efter att Peggy varit iväg på betäckning så var det hon som inte fick vara med längre.

 Körningen fick en knackig start, med många olika hinder att övervinna. Men sakta, sakta så tog vi små myrsteg i rätt riktning även om det ibland kändes som om vi stod stilla och stampade eller rent av gick baklänges! Men B nötte på och framstegen kom så sakteliga.

 Mycket tid har lagts ned på dig och mycket kärlek och omvårdnad. Många timmars funderingar på hur vi ska komma vidare och vad vi kan göra för att underlätta för dig, hur vi ska göra för att få dig tryggare, inte så osäker och oberäknelig. Och MYCKET morötter ; )

Så kommer dagen då det känns som om det släppt, anspänningen går galant och vi åker ut, spända av förväntan och jag tror att både jag och B var lika lyckliga när vi kom hem och hade kört första rundan! Efter den dagen så blev det MÅNGA rundor på skogen med både rockard och vagn. Vi körde och körde. B körde nästan varje dag hela sommaren och han hade alltid ett leende på läpparna när han kom tillbaka och selade av dig.
Så kom den där dagen, dagen då det som inte får hända hände. Du skenade och B gjorde sig rejält illa. Ni hade tur den dagen, tur att alla klarade sig med livet i behåll och att ingen annan var med och kom till skada, tur att ingen mötte dig eller hamnade i vägen för dig då du kom i sken med vagnen efter dig i en skakel, tur att det kom folk som kunde hjälpa till så att vi hittade B och dig och kunde hjälpa er. TUR, det var just det bara tur.
Och jag tog hand om dig och vagnen medan B fick skjuts till sjukhuset, så gjorde jag det som jag fått lära mig att man ska göra (men som min familj inte alls ville att jag skulle göra) jag selade på dig igen och körde samma runda som ni tagit då du skenade. Och.....................
Inget hände, du gick och du travade precis som om du aldrig gjort något annat, du skötte dig utmärkt och jag tänkte att det måste varit skakeln som gick av, det måste varit därför.
Jag ringde och pratade med B igen och berättade vad jag gjort och att det gick så bra! Han blev väldigt glad och samtidigt fundersam eftersom ingen av oss kunde riktigt förstå varför det gått så illa när ni var ute. Jag körde med dig igen och även då gick det bra vi körde dessutom en annan runda, du reagerade precis som en häst brukar göra, nyfiken och lite försiktig men med uppmärksamheten fäst på mig och vad jag sa och gjorde. Så kom fredagen och jag var ledig och det var även barnen (studiedag) jag och Linnea körde en sväng med Peggy och Primula först. sedan sa jag att jag skulle köra med dig en sväng och Linnea ville följa med.
Det fick hon!

Vi selade på dig och så körde vi en lång runda, för att du skulle få springa av dig och bli riktigt trött. Vi kom ungefär 8 km innan allt gick på tok. Du hade travat den mesta sträckan och det var min plan att du skulle göra det för att bli lite trött och lugn när vi kom fram i byn igen. Men vi kom aldrig så långt, halvvägs så får du syn på ett gäng kvigor som står i en hage, de står bara där och då händer något i ditt huvud. Jag vet inte vad men effekten av det är att du sticker iväg i fullt sken och att jag ramlar ur rockarden och släpar efter en bit innan jag tappar tömmarna. Jag kastar mig upp och springer efter dig med min dotter som krampaktigt klamrar sig fast och vår stackars hund som ramlat ur och nu släpas efter som en liten vante.
Jag har aldrig i mitt liv varit så rädd!
Jag springer och ser hur du stupar på åkern du sprungit ut på och hur min dotter hoppar ur och tar hand om Dennis. Jag kommer fram och frågar om hon är okej och hon svarar JA, då börjar mitt hjärta slå igen och jag kan andas.

Du ligger helt på sida med skaklarna till rockarden vridna runt dig, jag går fram och pratar med dig och lyckas lugna ner dig så att jag kan ta loss den sida som är uppåt, jag får hjälp av de som bor på gården att dra fram tömmarna under din kropp och så bryter vi lite på skaklarna och du kan resa dig själv. Du har inte en skråma på din kropp men frustar och lite av din panik lyser i ögonen, men du lyssnar, du hör mig och ser mig, du är HÄR, vi har kontakt igen! Rockarden är skrotad och vi får gå hem jag får låna ett grimskaft av gårdens ägare och så börjar vår promenad hemåt igen.

Tusen tack till gårdsfolket för all hjälp!

Efter ca 100 meter så går du som du brukar göra när jag leder dig till eller från hagen, huvudet är sänkt och du lunkar fram i maklig takt. Under promenaden hem så pratar jag med Linnea för att höra vad hon känner och för att kunna hjälpa henne så att hon inte ska bli skrämd för livet, jag pratar även med resten av min familj och med Jessica.
När vi går där så säger Linnea -Det är konstigt, för jag är ju inte rädd för henne, men det var skitläskigt när du ramlade av.
Det får mina tårar att falla ännu fortare och jag förklarar för henne hur det kändes som om något brast i mitt hjärta när jag såg henne fara iväg och hur det kändes som om hjärtat slutade att slå och lungorna inte kunde fyllas med syre förrän jag fick höra att hon var okej. Vi grät och pratade och gick och gick och pratade  om vart annat. Under vår promenad så fick jag bara mer och mer ont i magen och när Jessica kom oss till möte så bad jag henne att skjutsa ner mig till sjukhuset när vi kommit hem. Det var ingen fara men jag hade några hemska dygn med rejäl smärta vid varje rörelse, man använder magmusklerna nästan hela tiden!

Tusen tack till dig Jessica som alltid ställer upp när du kan!

Jag ringde till B och talade om vad som hänt och han blev alldeles förstörd, han låg ju fortfarande på sjukhuset och hade själv hemsk värk.
B sa att jag inte skulle göra något mera med hästen och det var även min tanke, min familj förbjöd mig och jag förstår deras reaktioner. Rädslan att förlora någon, gör att till och med jag kan ge upp på en häst.

Efter några dagar så får B komma hem och jag åker och hälsar på honom och vi pratar länge om vad som hänt och efter ett tag så ber B mig att ordna med slakten.

-Visst skulle jag kunna sälja henne som rid eller klapp häst, men man vet ju aldrig, rätt som det är är det någon som sätter för och då kan det ju vara klippt igen. En sån där häst ska inte vidare!

Det var inget lätt beslut och det var inte lätt att göra, men det var det rätta. Nu finns det ingen risk att du kan säljas vidare och ingen behöver riskera att bli lurad av någon oseriös hästförsäljare som inte säger som det är eller talar osanning.

Och du, Arina, slipper känna dig fångad och pressad, du behöver aldrig mera verkas eller skos du kan springa på de evigt gröna ängarna och vara fri från stress och oro.

Vila i frid!