Dagen är slut och jag också.

Nu är den här dagen också över och det är kväll och dags att sova! Det har varit en lång och både rolig och jobbig dag.

Jag började dagen med att vakna alldeles för tidigt, av en dröm, skrev lite på datorn och sedan gick jag ut till mina hästar. Jag borstade Patrull och mös med honom i nästan en timme innan jag ansåg att jag var tvungen att gå in och väcka barnen för att de skulle hinna göra sig klara till skolan. Vi åt frukost och sen skjutsade jag dem.
Sen åkte jag hem och tog en kopp te till innan nästa projekt skulle börja. En tur med riddarhästen Helge, jag fick ännu en gång det stora nöjet att borsta en häst som njöt av beröringen.

Efter lite finputsning så var vi klara och begav oss ut på vårt äventyr, vi skulle hjälpa riddare Johan att samla in elever till riddarskolan. Jag och Helge mötte upp vår riddare och hans väpnare utanför skolan, vi hann hälsa på ett dagis också, sedan red vi in på skolgården där ca 30 barn fanns för att följa med oss på vår tur.

Vi red vidare genom Tierps gator och kom till nästa skola där ytterligare ca 30 barn slöt sig till vårt nu ganska pampiga följe, och kortegen genom Tierp fortsatte med sikte inställt på Nathanel kyrkan eller tronsalen som den kallas bland riddare.

Helge som är en otroligt rutinerad och lugn häst rörde inte en min när barnen kom och sprang tjutande förbi honom eller åkte kana ner för snöhögar 2 meter framför honom. Han vippade på öronen när vi gick genom en gångtunnel under järnvägen och alla barnen tjattrade bakom honom.
Han är KO-LUGN!

Så kom vi slutligen fram till kyrkan efter en promenad fylld av glada tillrop från förbipasserande, där har Helge och jag fullgjort vår plikt, så vi vänder hemåt.

Väl hemma får Helge gå ut till de andra i hagen och jag tar en kopp te. Gott för kalla fingrar och fötter.

Så kommer Jessica och vi pratar en stund. Jag funderar på när de ska komma, de borde vara framme snart.

Då kör en bil med hästsläp in på gården, jag har fortfarande känslan kvar i magen från drömmen i natt, och vi går ut.
Vi pratar en stund om bilresan hit och väder och vind, hästskor, verkning och annat som hör livet till. Så packar vi ihop de saker som Patrull ska ha med sig och kör släpet på plats för lastning.
Jag går och hämtar reprimman och långt grimmskaft, halsrem och rep. Så tar jag ett djupt andetag och fokuserar! Hämtar Patrull i hagen och går till transporten, kommer på att vi skulle haft morötter, Jessica hämtar! (Tack vännen, du var en klippa!)
Patrull, som inte varit särskilt villig tidigare till att lastas, kliver lugnt och fint upp på luckan och står och funderar får en morot framför nosen och får nu 2 meter hals... Så tar han några kliv till och får en tugga morot!
Så gör vi några gånger men han går inte längre än halva luckan, då säger jag till Jessica att hämta linor, det brukar funka! Sagt och gjort med lina bakom rumpan så är Patrull nästan på när han testar att kasta sig och varken jag eller Jessica rår hålla mot (eller var beredda på det). Så vi börjar om igen, och nu kliver han på!

Så står han där min svårlastade lille Patrull, Jessica stänger bommen och jag binder honom i hals remmen. Jag står kvar och pratar med honom och luckan stängs, så även den övre. Patrull vippar på öronen men är lugn. NU andas jag ut och ska knyta upp rep-grimman, men mina fingrar bara skakar och jag får ge Patrull en morot i stället medan jag lugnar ner mig och kan knyta upp rep-grimman.
Så kliver jag ut och talar åter om hur jag skulle göra vid urlastningen och att om de är fundersamma eller tveksamma så ring mig! Kan jag svara så gör jag det!

Nu ska de åka och jag säger adjö.............
Klappar om honom och tänker tankar om hur bra han kommer att få det samtidigt som tårarna rinner. Jag hör i bakgrunden hur E säger att vi måste gärna får komma och hälsa på honom, svara att det vill jag gärna göra, tittar på Jessica och ser att hon också tycker att det är jobbigt!

Klappar och pussar på Patrull viskar i hans öra att jag älskar honom, så nu har jag sagt farväl!

Så ser jag hur transporten rullar iväg och tänker att nu får han det bra men att jag kommer att sakna honom och aldrig glömma honom!
Vi går tillbaka till stallet och jag säger att nu ska jag fokusera på sånt som jag vill göra, köra med Peggy, få Primula till den underbara häst jag vet att hon kan bli och en massa annat.

Jag känner att jag inte kan gå in och sätta mig utan att jag måste njuta av solskenet och hålla mig sysselsatt, så jag säger till Jessica att jag nog ska åka till Ellen och hämta hem Pondus och Frustur. Då följer Jessica med och vi får en härlig promenad med två busiga "ponnier" och en liten Dogge. Väl hemma så ställer vi in de något svettiga hästarna i boxarna och skyndar vidare mot nästa uppgift, vi åker till B och hjälper honom med hans märr som ser betydligt mycket piggare ut i dag! Underbart!

Sedan skjutsar jag Jessica till Ellen där hennes bil står, för att sedan vända åter mot central orten och hämta dottern hos en kompis. Hemma vid spisen har under tiden min underbare man fixat middag och vi kan sätta oss ner vid ett dukat bord.

Efter avklarad middag och undantagen disk så skyndar jag ut för att massera lite och sedan är det dags att ta in mina hästar.

Ellen & Sammy har kommit och pysslar om sina trötta hästar, så jag mockar mina boxar och gör i ordning kvällsmat till alla.
Även till Patrull..............
Frustur och Pondus blev glada i alla fall. Så åker Petterssons hem och jag är kvar i stallet en stund och förundras över hur jag lyckats med konststycket att inte tänka på Patrull förrän nu, men inser i samma stund att jag inte låtit mig själv göra det.
Då äntligen ringer E och talar om att allt gått bra och att han varit lugn under resan, att urlastningen gått "fort" men att han var cool efteråt.
Jag känner hur jag blir lättad och säger igen att om du funderar över något så ring!

Vi lägger på och jag går och klappar på mina hästar, Peggy & Primula. Lyfter hovar på Pimula som nu står i spilta och kratsar dem kliar Peggy under manen och pratar med henne. Borstar Primula som bara njuter trots att hon tycker att det är konstigt att stå i spiltan, och VEM är det som står i min box?

Så är jag på väg in när telefonen ringer igen och det är E som kommit tillbaka till stallet med Patrull och undrar om han behöver täcke för att han blivit svettig, jag lugnar henne och säger att han nog mår bättre utan täcke inatt om de kommer att springa mera så kommer han bara att bli ännu svettigare och risken är större att de gör sig illa för att de kan fastna i något.

E låter lugnare och jag klappar om Helge som inte är allt för förtjust i att ha ny granne, Kliar Frustur i pannan när jag ser att pappa ringt, ringer upp honom och pratar en stund, pillar på Pondus som bara myser. Så får alla hästar en sista klapp innan jag släcker lyset och säger god natt!

Efter en välbehövlig dusch tar jag min trötta kropp till sängen och tänker att NU ska det bli skönt att sova, men så fort huvudet landar på kudden hinner dagen i kapp mig, och här sitter jag nu!

Men nu mår jag bättre och känner mig lugn, säker på att allt kommer att ordna sig till det bästa.

Det kommer att bli toppen bra!

Goda nyheter!

B ringde nyss, idag stod märren upp i boxen och "knorrade" som hon brukar när han kom för att släppa ut henne. Ska åka dit i eftermiddag och hjälpa honom med medicineringen!

Så underbart glad man kan bli av att höra att en häst står upp!

Dagen D!

Får en liten knut i magen på en gång när jag tänker på det, men vaknade efter en dröm där allt gick som en dans.
Drömde att jag och Annika lastade Patrull, han ska ju flytta idag (där kom knuten igen) i drömmen så gick Patrull på transporten vid första försöket, den känslan ska jag ha med mig ut i stallet idag, han stod lugnt och stilla och allt gick jätte bra!
Patrull har inte varit lättlastad tidigare....

Men det kommer att gå fin fint idag!

Var och hjälpte en ardenner gubbe med hans dräktiga märr igår, hon har varit dålig i ca 1 månad, det började med att hon var halt. Då tog de ut veterinär, som sa åk till Ultuna. Där kollade de fång och röntgade, hittade en liten "prick" på röntgenbilderna på vänster bak knä, bakterieinfektion sa de, medicin fick märren men blev inte bra. Efter 10 dagar in igen till Ultuna ny röntgen och mera medicin, men blir bara lite bättre inte helt bra. Sen har de haft kontakt med hästmassör, kiropraktor och veterinär....

Men i går morse fick han inte upp henne! Så vid ett tiden kom han hem till oss och jag följde med till stallet för att kolla om jag kunde hjälpa till.
Och i boxen ligger hon och jag ser på ögonen att hon har ont och är trött. Vi går in och hon lägger sig på mage, B lägger ett rep runt bogen och han drar medan jag knuffar men märren har försökt resa sig själv och hamnat så långt in i ett hörn i boxen så hon får inte ut benen framåt.
Vi knuffar och drar men hon kommer inte upp!

Så ringer vi efter en granne som också hjälper till, men nej hon orkar inte. Jag ringer lite tjejer och kollar om någon har något bra tips, jag pratar med mina föräldrars veterinär hon tycker att vi ska ha ut en veterinär för märren måste UPP. Jag säger detta till B som efter ett antal misslyckade samtal åker till sin veterinär för att få hjälp.
Jag och grannen står kvar i stallet och jag känner och klämmer på märren som i mina ögon visar tydligt obehag när jag trycker på magen, hon hugger mot min hand och sedan lägger hon sig på sida och sparkar i väggen.
Efter en tids väntan kommer B tillbaka och har fått mera smärtlindrande medicin som vi ger henne, vi väntar en timme för att det ska hinna verka ordentligt och försöker igen. Veterinären har dessutom sagt till B att vi MÅSTE få upp henne annars är det avlivning som gäller. När B talar om detta så är det inte långt kvar till tårarna för honom, jag som är en riktig lipsill har inte kommit så långt utan är totalt fokuserad på att märren SKA upp!

Så nu försöker vi igen, men hon ligger så dumt inne hörnet, jag säger att vi måste dra henne bakåt så hon kan sträcka ut benen framåt. B och grannen tror inte att vi kommer att orka....
-Hur ska vi rå flytta 800 kg häst?
Men vi behöver ju inte bära henne, det räcker ju att vi drar runt henne så att hon får plats! Nu slutar jag vara försiktig hjälpreda och kliver fram och gör som jag vill att vi ska göra. Jag sätter ett band runt märrens undre framben och så kopplar vi i ett rep i det sen säger jag till att nu försöker vi, kom igen nu!

Vi drar och mycket riktigt så vrider vi märren runt i boxen och hon trivs inte alls med att sitta fast och flyttas runt på detta omilda sätt utan försöker att resa sig. Hon kommer inte upp, men vi fortsätter att dra henne lite till och nu så kastar hon sig upp och står på MYCKET ostadiga ben. Men hon står, lyckan lyser i märrens ögon och i B´s ögon som är glansiga av glädje! Nu säger jag till B att hon är nog törstig, och det är hon, 3 hinkar vatten rinner genom hennes mun ner i halsen, hon äter hö och ser riktigt nöjd ut. Hon har dragit upp magen så hon ser ut som en vinthund och efter en månads sjukdom så har musklerna blivit väldigt tunna, det syns på henne att hon har ont, men nu står hon på benen i alla fall!

Så efter ca 10 minuter på benen säger jag att vi ska nog gå en sväng med henne så att hon får röra på sig och magen får komma igång, nu är klockan fyra på eftermiddagen....
Vi går en liten promenad och hon rör sig bättre för varje steg, hon är pigg och vaksam i blicken och på väg tillbaka så nosar hon och beter sig som en häst ska!

Så släpper vi ut henne i hagen och hon börjar genast att äta av höet som ligger där, hon dricker en hink vatten till och jag får skjuts hem. Jag ber B att ringa till veterinären igen och kolla vad hon tycker om han ska försöka gå lite med märren och sen säger jag till honom att ringa mig om hon inte kliver upp i morgon bitti.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon mår bättre nu och att jag inte behöver åka dit idag, men om det behövs så åker jag givetvis!

Nu ska jag gå ut och fixa lite med Patrull och göra Helge redo, för Helge ska vara riddarhäst och jag väpnare idag på morgonen, så idag blir det hästar på schemat till 100%

Håll tummarna för att allt går som det ska!

Ha en underbar dag.

Underbar helg!

Under ett dygn har jag bara, och jag menar verkligen bara, NJUTIT! (På alla sätt)

Primula Veris och underbar vår/vinter sol!

Igår började jag dagen med 5 behandlingar efter varandra sen blev det dags för lunch. Fikade lite med en trevlig granne som tittade in, pratade om livet och allt möjligt gjorde mig en härlig fruktsallad och vilade en stund, men solen sken utanför fönstret och ropade på mig att komma ut!
Så jag bestämde mig för att Primula på en promenad, tänkte att jag kanske kunde ha lite fördel av halkan om jag hade bra fäste och inte hon.... Hon är stor nu min lilla dam!

Sagt och gjort på med kläder och mina underbar "icebugs" och ut och hämta lilla fröken. Tog på en repgrimma för att ha bättre kontroll på henne.
Så gav vi oss iväg, vi kom inte så långt innan Jessica hann i fatt oss och sedan följde med oss på vår lilla utflykt.

Vi gick förbi våra grannars tokskällande hundar, förbi brevlådor som man "måste" nosa lite på, hon skuttade lite när en bil hade kört om oss, men annars var det lugnt. Jessica och jag kunde gå och prata och Primula bara följde med!

När vi närmade oss väg 292 som vi skulle korsa blev det lite mycket, på åkern står en tröska som gick sönder i höstas, den måste vi titta på, sen kommer "bajshusen" (pumpstationer som luktar skit) det var också konstigt och så var det ju ganska mycket trafik på 292 och E4 en bit bort. Primula fick fundera lite sen gick vi, då hade hon ganska bråttom men gick ändå sansat.
Vi korsade vägen och en bil kör förbi oss bakom, då skuttade hon igen, sen gick vi vidare, hon var lite stressad och började ropa på resten av flocken. Hon gick nära mig och pillade med mulen på min axel, sökte trygghet och närhet, jag pratade med henne och vi gick vidare.

Vi var snart halvvägs och då hade Primula lugnat ner sig igen, då kommer tre rådjur och skuttar över vägen... Men Primula rör inte en fena, hon slappnar av och lugnar sig med gnäggandet och går på lugnt och fint, ser sig omkring, kikar på highland cattle djuren som går i hagen, nosar på brevlådor.

När vi har ca 1km kvar hem så blir Primula riktigt trött och lunkar efter, bryr sig inte om bilar, brevlådor eller annat. Men när vi kommer till hagen där Peggy och Patrull kommer farandes så finns det energi igen, men hon lyssnar bra och är ändå lugn.

Vi går in i stallet och byter grimma så får hon gå ut till resten av ligan, när jag släppt henne då går det fort!

En underbar promenad med en underbar liten häst!

Sen var det dags att byta om och jobba lite till.... Fick hjälp av sonen med urplockning av disken under tiden jag masserade. Sen lagades det middag, stekt fläsk med potatis och löksås, det smakade bra. sen ville jag inte göra så mycket mer....

Hoppas på en lika härlig dag idag med solsken och energi!

Grattis "lilla" Linnea, 12 år idag!

Trodde ett tag att våren var på väg, det var strålande solsken och fåglarna kvittrade. Jag kände hur solen värmde min vintertrötta kropp och gav mig energi och livslust tillbaka. Det är underbart och otroligt vad några timmar med solsken kan göra för orken och inspirationen, på bara en kort stund hann jag komma massor med saker jag skulle göra.

Jag ska börja träna Primula med tömmar och "sele", jag ska ta lång promenader med henne i solen! Än så länge har vi bara gått korta rundor i grimman utan Peggy, men hon är otroligt trevlig min lilla Primula.
Jag är imponerad av hur snäll hon är, lyfter nästan själv på hovarna, står helt stilla när täcket eller grimman ska på, står stilla (fast hon varit i från Peggy på natten och nästan "svälter" ihjäl om hon inte får snutta NU)  vid utsläppet på morgonen. Ja jag är ganska nöjd (läs jätte stolt) med hennes utveckling!
Det är en söt liten dam som kommer att bli lik sin mor, inte bara till utseendet utan troligen också i humöret.  Det gillar jag!

Primula Veris sommaren 2010

Insåg precis att jag nog måste ut och knäppa lite kort på kusarna, det var länge sedan sist! Hon har ju vuxit en del sen i somras... 

Jag blev nog lite snuvad på våren, eller vad man ska säga. Idag är det 10 grader kallt och nordanvinden viner runt knutarna, men så brukar det ju kunna vara i januari.

I morgon så fyller min lilla dotter 12 år, jösses amalia. Det känns rätt så overkligt att det gått 12 år sedan hon föddes, men Linnea är ju otroligt vuxen och har svar på tal om så skulle behövas så det stämmer nog. ; )

Min underbara dotter!

Hon är också lik sin mor....

Min underbara unge som får mig att skratta, le och gråta. Du är mig otroligt kär!

Jag kommer alltid att minnas dina kloka ord, som du redan som liten delade med dig av. 

Du kommer att bli något stort!  Det vet jag, för med din vilja uppfinningsrikedom och engagemang så kommer du att nå alla dina mål!

Och vi kommer att finnas med på färden.

Näe nu hinner jag inte skriva mer, nu väntar jobb igen. Slut lunchen dags att jobba!

Helgen som var.

Så har en hel helg susat förbi igen, och denna helg gick otroligt fort. Vi firade Linnea i förskott och hade lite planer på korvgrillning och pulkaåkning på lördagen. Då kom Ellen och hennes familj, mamma och pappa, det blev riktigt lyckat tyvärr inte så fint väder som det hade lovats, men mysigt som attan.
 
Ellen och ligan blev kvar på kvällsmat och vi fick njuta av en hel dag tillsammans, eller var det kanske bara jag som njöt?!
Ellen och jag tog hundarna och gick på promenad och då kom Jessica och Emil för att hämta Dogge (jag tror att de hade saknat varandra!)
Vi gick hem och pratade lite mera och Magnus och jag fick två supersöta (fulsöta) troll som tack för att vi passat Dogge i veckan!

Så blev det söndag och kom min underbara svägerska Annika och hennes barn och åt söndagsstek tillsammans med oss och svärfar. Vi pratade och hade trevligt, något lugnare än dagen innan men minst lika trevligt! Skönt att bara kunna sitta ner och umgås lite det blir allt för sällan.

Helgen avslutades med att jag, Magnus och barnen spelade Ubongo och sedan tittade vi på SOLSIDAN!

En mysig helg, kort och gott!

Tankar i natten.

Nu har det varit fullmåne i flera dagar och jag påverkas väldigt mycket utav den, nattsömnen blir lidande...
Jag ligger vaken på natten, kan inte sova, snurrar och vrider mig runt, runt, som ett barn som drömmer mardrömmar. Men jag har inte hunnit somna ännu....

Det är då de kommer, alla tankar och funderingar.
Varför kommer dom då när man ska sova, man måste sova för man har en lååååång arbetsdag  framför sig, varför kan man inte få tänka dessa tankar på dagen när hjärnan fungerar som den ska och inte är seg som kola!

Tankar som, vad ska jag göra med mitt liv, ja jag vet att jag snart är 35 men jag tänker fortfarande så, hur blir det när barnen blir äldre och vill gå på krogen, träffar tjejer och killar, ska plugga långt borta... Valde jag rätt med hästarna, hur ska jag få mitt liv att bli som jag önskar, bytte jag tvätt i maskinen, vad ska vi äta till middag i morgon?

Ja tusen tankar om allt och inget, hjärnan går på högvarv fast jag är så trött så kroppen skriker efter vila. (Det kan vara en av orsakerna till min underbara nackspärr.)  Så tillslut efter många timmars grubblerier så kommer John Blund äntligen, men då går det inte lång stund innan väckarklockan sakta tänder sitt morgonljus och börjar spela upp fågelkvitter, det är dags att vakna och en ny dag har börjat!

En ny dag med morgonpromenad med hundarna (de superpigga hundarna) som första punkt på agendan.

Konstigt men det går i alla fall, fast jag är trött och tycker att jag rör mig lika snabbt som en sengångare så klara jag av att fungera, jag får det som var planerat att göras under dagen gjort och snart är det kväll igen. Kanske, kanske kan jag sova inatt!

Snart fyller min dotter 12 år!

Hur gick det till? Jag tycker inte att det var länge sedan jag bar henne i famnen på väg hem från BB. Men tiden har uppenbarligen rusat iväg, för idag så står hon här och bakar kakor, läser recept och kan hur mycket som helst.

Har turen att ha en underbar syster som kan massera, som ringde och frågade om inte jag behövde det... Min mamma hade nog blivit lite orolig efter mitt förra inlägg och ringt och talat om för henne hur det låg till.
Tack så mycket Ellen det var underbart (smärtsamt) och väldigt välbehövligt! Tack mamma för att du alltid orkar engagera dig i oss och våra liv.

Nu vet jag ju att man som mamma aldrig kommer att sluta bry sig och det är jag glad för, jag tror att vi i min familj är lite så allesammans, vi bryr oss om varandra och engagerar oss i varandras liv, på gott och ont.
Men jag är i alla fall tacksam för att ni finns där och bryr er, även om jag är dålig på att tala om det för er!

Nu har Linnea och jag bakat, hon fyller ju som sagt år snart. Det blev bullar, hallongrottor och chokladkakor.
Hoppas att det blir uppskattat!

Ha det gott!

Nackspärr...... IGEN!

Jag blir så trött på det här, jag  hade ju nackspärr senast vid nyår och så vaknar jag i dag och jo då där är den igen! Men det är väl kroppens sätt att säga - Du, ta och varva ner bruden!
Och jag ska verkligen lyssna på den idag, ; )  jag ska bara skjutsa barnen till skolan, släppa ut hästarna, mocka, köpa lusern till Peggy, massera, käka lunch med Ellen. Sen ska jag ta det lugnt!
Det blir nog bra.

Tacka vet jag Linnex stiftet och Back on Track kragen, de är mina livräddare såna här dagar!

Hoppas att du har en härlig dag.
Kram

Solsken!

Just nu längtar jag efter våren och sommaren. Jag längtar efter strålande solsken och fågelkvitter (trots att jag inte gillar fåglar), jag vill känna gräs mot mina bara fötter, doften av hästar som precis betat. Finns det något som luktar godare än när hästarna betar och man får "nosa" lite på dom?

Ja bebisar så klart, den doften är nog oslagbar, men ett sånt litet knyte ska det ju komma snart, så då får man lukta och hålla en liten igen. Min minsta lillasyster ska få barn igen.

Därför så planerar vi att ta hit hennes hästar och sälja den ena av dom.

Jag vill ha vår med tussilago, vitsippor och små barn händer som plockar dom. Små nyfikna barn som lever i varje stund, som inte tänker på vad de ska göra sen utan är här och nu!

Det är alltför sällan som jag lever på det viset, tyvärr.

Men när jag gör något med mina hästar är en sådan gång, jag släpper alla bekymmer och grubblerier. Jag måste verkligen vara här och nu när jag håller på med 900 kg häst, ja den lilla fröken väger ju inte det men hon kräver ända fullständig uppmärksamhet. Jag vill ju inte att något ska gå på tok!

Skrev ju i förra inlägget att Ellen och jag skulle planera inför framtiden... Den är snart här, den 31 januari flyttar Patrull och den 2 Februari tar vi hit Pondus (om han inte är såld) och Frustur. Då ska det bli lite lättare för Ellen och Sammy med det nya barnet och allt!
Så idag har vi klurat lite på hur vi ska lösa allt med boxplatser och foder mm. Tror att vi har fixat det mesta!

Planer för framtiden!

Idag ska jag och Ellen planera....
Ja det mesta kommer det nog att bli men i synnerhet hästar och hantering utav dessa. I går la vi ut en annons på Pondus så ska vi försöka hitta rätt köpare till honom, man måste ju inse sina begränsningar ibland och det tror jag att både jag och Ellen kommit på nu!

Det är både skönt och jobbigt!


(Det är Daniel som filmat)

Patrull

Så var det bestämt då.
Den sista januari kommer de nya ägarna och hämtar honom!
Jobbigt, men samtidigt skönt, konstigt att man kan känna så.

Jag kommer ju att sakna honom och säkert gråta en skvätt när bilen rullar iväg, men ändå känner jag mig lugn och tillfreds med mitt beslut.
Och framför allt trygg i att han kommer att få det bra!

Min underbare Patrull du kommer alltid att vara en del av mitt hjärta!

Drömmar........

Drömde inatt....
Jag gör inte varje natt, eller jag kommer i alla fall inte ihåg vad jag drömmer varje natt. Men nu när jag vaknade så var det fortfarande en klar bild på näthinnan.

Jag drömde om min familj, vi skulle ut och äta på en finare restaurang. Vi = jag, Magnus och barnen, Annika, Peo och deras barn, Daniel och Chris, Ellen,Sammy och deras barn, Mamma och Pappa. Staffan var ju i Canada så han kunde inte följa med...

Så står vi där i en lång trappa på väg upp till själva restaurangen, när jag kommer på att man kan klättra utanpå trappan upp(!) förbi kön. Kan inte förstå varför men klättrade gjorde vi, som i reklamen för elgiganten eller på en film så där så det ser så enkelt och lätt ut.
Hela familjen följer med, stora som små. Folk stirrar och undrar vad vi är för galningar!

Så kommer vi fram till våningen som vi ska äta på och en liten herre i frack talar om vilket bord vi ska få sitta vid, då säger Annika att vi måste få in två stolar till för här kommer STAFFAN & HANNA,.

Och där kommer han, min lillebror som jag saknat så otroligt mycket, och jag, ja jag gråter för det är det jag gör bara jag tänker på känslan jag fick när jag i min dröm får en riktig bamsekram av honom! Han var precis som sist jag träffade honom, i somras när han var här och hämtade sina högtalare. Han skrattade och pratade, gjorde saker med barnen som bara njöt av hans närhet. Han berättade om sitt äventyr, sin resa. Och jag grät (inte särskilt olikt mig) när han kramade mig!

Sen vaknade jag... 

Jag vill att min familj ska vara nära mig, jag är otroligt ego på den här punkten!
Men så kanske det blir när man växer upp i en stor familj och alltid har någon där.
Jag kanske lider av samma symtom som folk kan beskriva efter en amputation, fantomsmärta. Fast jag har ju inte amputerat min familj de har ju egen vilja och vill andra saker än mig. Men jag saknar dom när dom inte är nära mig!

Idag ska min lillasyster Ellen och hennes barn komma och hälsa på så då får jag njuta av en del av min familj i alla fall!

Hoppas att ni får en underbar dag och LEV livet NU!

Isdans!

Tänkte mig en promenad med hundarna, men det blev mera likt Bambi på hal is.

Jag hade broddar men det skulle hundarna också ha behövt!

Slaskigt!

Vaknade vid halv 6 i morse av att den söte lille Dogge kom och pussade mig i ansiktet.... Jag gillar inte riktigt att bli pussad av hundar, så han blev illa kvickt förpassad till sin bur igen!
Och jag, ja jag somnade om igen. Det är så skönt när man kan göra det.

Vaknade betydligt mycket senare av att min underbara man pussade mig, det gillar jag!
Sen blev det en promenad med två väldigt pigga hundar som inte visste hur de skulle kunna få ut oss snabbt nog.  Det är inget mysigt väder i Tierp idag, det regnar.

Det blev en mysig promenad trots att det regnade, vi gick upp på en skogsväg och där släppte vi hundarna lösa! Detta resulterade i att det sprang upp och ner på plogvallarna (som är ca 1,5 m höga) och jagade varandra hela vägen. Jag skrattade som en tokig när Dennis (vår lille tax) försökte jaga ikapp Dogge (Jessica & Emils hund av rasen Slovensk Kopov) Dogge är i storlek som en jämthund eller en stövare och har betydligt mycket längre ben!

Men Dennis hade verkligen viljan i ca 3 km sprang han som en besatt efter Dogge. Ja 3 km förresten det var väl vad jag och Magnus gick, hundarna sprang nog det dubbla, fram och tillbaka, fram och tillbaka hela tiden med ett jaktskall!

När vi kom hem sen så ville de inte göra så mycket mer!
Undrar varför? ; )

Ha en härlig dag och njut av varandra!

Helg nöje!

Ja ha då var det lördag igen då, det är konstigt så fort veckorna går. Dagarna springer förbi och veckorna blir till månader.

Men i dag är det lördag och då ska man ju vara ledig, om man inte valt att bli bonde eller jobba i något annat yrke där det inte spelar någon roll om det är måndag eller söndag, jobbet måste göras i vilket fall!
Jag är ledig, så jag stryker gardiner, tvättar, lagar mat och sen åker vi till stan och ska byta sonens skor....

Det gick ju bra att lämna in skorna, det var ingen diskussion, men sen skulle vi hitta ett par nya!

Vi var på FYRA stora sko affärer i Uppsala och hittade inte ett par skor åt en kille på snart 14 år. Han ville inte ha några extrema skor utan ett par svarta kängor med lite högre skaft, men det fanns inte att hitta i någon av dessa stora affärer. Helt otroligt!

På måndag ska jag åka ner till vår lilla skoaffär här i Tierp och titta, undrar om man ha sån tur att det finns några där?

Stalltjänst!

Näe nu lär jag lätta min röv från denna sköna stol och ta mig i kragen och göra lite nytta....

Hästarna mockar inte själva och jag behöver bära in ved så att vi inte fryser fast här hemma. Vaknade i morse och såg på termometern att det var -19 grader, vi hade ju +3 för bara några dagar sedan!

Men men det är väl så här det ska vara i Januari, snart är det vår!

Ha en underbar dag!

 Mina söta små hästar Primula Veris född 15 maj 2010 och hennes mor Peggy.

Daniel, Annika, Jag, Ellen och i mitt knä Staffan

Världens bästa syskon!

Varför bloggar jag?!

Jag har i ett antal år funderat på varför man skapar en blogg och skriver om sina, i många fall ganska privata, tankar och funderingar.

Jag skrev dagbok i många år och min största skräck var alltid att någon skulle hitta den och läsa mina innersta tankar och känslor, jag skriver än i dag i  en "dagbok", dock inte varje dag men ibland när det behövs.
Det är en skön känsla att få "skriva av sig", att få dela med sig till "någon" som inte lägger egna värderingar i det man skrivit och oftast när det varit jobbigt och jag har fått skriva, så ser jag saker i ett annat ljus och kan hantera det som tidigare känts övermäktigt.

Så i somras for min minsta lillebror, jag har två underbara bröder och två lika härliga systrar, till Canada. Han är lite lik mig på ett sätt, han är inte så duktig å att höra av sig ; ) men han har en blogg.... Där kunde jag följa honom i det som händer och ser att allt är ok, fast han är långt borta.

Min äldsta lillasyster har också en blogg, det är toppen för hon bor ca 50 mil här ifrån, men med bloggen kan jag ändå vara med och se hennes barn växa och hur livet har sin gilla gång på deras gård!

Så nu tänker jag ge er chansen (om ni vill annars så slipper ni!) att få följa med mig i mitt liv och min vardag.

Det här är en Cessas dagbok!
; )