Dagen är slut och jag också.

Nu är den här dagen också över och det är kväll och dags att sova! Det har varit en lång och både rolig och jobbig dag.

Jag började dagen med att vakna alldeles för tidigt, av en dröm, skrev lite på datorn och sedan gick jag ut till mina hästar. Jag borstade Patrull och mös med honom i nästan en timme innan jag ansåg att jag var tvungen att gå in och väcka barnen för att de skulle hinna göra sig klara till skolan. Vi åt frukost och sen skjutsade jag dem.
Sen åkte jag hem och tog en kopp te till innan nästa projekt skulle börja. En tur med riddarhästen Helge, jag fick ännu en gång det stora nöjet att borsta en häst som njöt av beröringen.

Efter lite finputsning så var vi klara och begav oss ut på vårt äventyr, vi skulle hjälpa riddare Johan att samla in elever till riddarskolan. Jag och Helge mötte upp vår riddare och hans väpnare utanför skolan, vi hann hälsa på ett dagis också, sedan red vi in på skolgården där ca 30 barn fanns för att följa med oss på vår tur.

Vi red vidare genom Tierps gator och kom till nästa skola där ytterligare ca 30 barn slöt sig till vårt nu ganska pampiga följe, och kortegen genom Tierp fortsatte med sikte inställt på Nathanel kyrkan eller tronsalen som den kallas bland riddare.

Helge som är en otroligt rutinerad och lugn häst rörde inte en min när barnen kom och sprang tjutande förbi honom eller åkte kana ner för snöhögar 2 meter framför honom. Han vippade på öronen när vi gick genom en gångtunnel under järnvägen och alla barnen tjattrade bakom honom.
Han är KO-LUGN!

Så kom vi slutligen fram till kyrkan efter en promenad fylld av glada tillrop från förbipasserande, där har Helge och jag fullgjort vår plikt, så vi vänder hemåt.

Väl hemma får Helge gå ut till de andra i hagen och jag tar en kopp te. Gott för kalla fingrar och fötter.

Så kommer Jessica och vi pratar en stund. Jag funderar på när de ska komma, de borde vara framme snart.

Då kör en bil med hästsläp in på gården, jag har fortfarande känslan kvar i magen från drömmen i natt, och vi går ut.
Vi pratar en stund om bilresan hit och väder och vind, hästskor, verkning och annat som hör livet till. Så packar vi ihop de saker som Patrull ska ha med sig och kör släpet på plats för lastning.
Jag går och hämtar reprimman och långt grimmskaft, halsrem och rep. Så tar jag ett djupt andetag och fokuserar! Hämtar Patrull i hagen och går till transporten, kommer på att vi skulle haft morötter, Jessica hämtar! (Tack vännen, du var en klippa!)
Patrull, som inte varit särskilt villig tidigare till att lastas, kliver lugnt och fint upp på luckan och står och funderar får en morot framför nosen och får nu 2 meter hals... Så tar han några kliv till och får en tugga morot!
Så gör vi några gånger men han går inte längre än halva luckan, då säger jag till Jessica att hämta linor, det brukar funka! Sagt och gjort med lina bakom rumpan så är Patrull nästan på när han testar att kasta sig och varken jag eller Jessica rår hålla mot (eller var beredda på det). Så vi börjar om igen, och nu kliver han på!

Så står han där min svårlastade lille Patrull, Jessica stänger bommen och jag binder honom i hals remmen. Jag står kvar och pratar med honom och luckan stängs, så även den övre. Patrull vippar på öronen men är lugn. NU andas jag ut och ska knyta upp rep-grimman, men mina fingrar bara skakar och jag får ge Patrull en morot i stället medan jag lugnar ner mig och kan knyta upp rep-grimman.
Så kliver jag ut och talar åter om hur jag skulle göra vid urlastningen och att om de är fundersamma eller tveksamma så ring mig! Kan jag svara så gör jag det!

Nu ska de åka och jag säger adjö.............
Klappar om honom och tänker tankar om hur bra han kommer att få det samtidigt som tårarna rinner. Jag hör i bakgrunden hur E säger att vi måste gärna får komma och hälsa på honom, svara att det vill jag gärna göra, tittar på Jessica och ser att hon också tycker att det är jobbigt!

Klappar och pussar på Patrull viskar i hans öra att jag älskar honom, så nu har jag sagt farväl!

Så ser jag hur transporten rullar iväg och tänker att nu får han det bra men att jag kommer att sakna honom och aldrig glömma honom!
Vi går tillbaka till stallet och jag säger att nu ska jag fokusera på sånt som jag vill göra, köra med Peggy, få Primula till den underbara häst jag vet att hon kan bli och en massa annat.

Jag känner att jag inte kan gå in och sätta mig utan att jag måste njuta av solskenet och hålla mig sysselsatt, så jag säger till Jessica att jag nog ska åka till Ellen och hämta hem Pondus och Frustur. Då följer Jessica med och vi får en härlig promenad med två busiga "ponnier" och en liten Dogge. Väl hemma så ställer vi in de något svettiga hästarna i boxarna och skyndar vidare mot nästa uppgift, vi åker till B och hjälper honom med hans märr som ser betydligt mycket piggare ut i dag! Underbart!

Sedan skjutsar jag Jessica till Ellen där hennes bil står, för att sedan vända åter mot central orten och hämta dottern hos en kompis. Hemma vid spisen har under tiden min underbare man fixat middag och vi kan sätta oss ner vid ett dukat bord.

Efter avklarad middag och undantagen disk så skyndar jag ut för att massera lite och sedan är det dags att ta in mina hästar.

Ellen & Sammy har kommit och pysslar om sina trötta hästar, så jag mockar mina boxar och gör i ordning kvällsmat till alla.
Även till Patrull..............
Frustur och Pondus blev glada i alla fall. Så åker Petterssons hem och jag är kvar i stallet en stund och förundras över hur jag lyckats med konststycket att inte tänka på Patrull förrän nu, men inser i samma stund att jag inte låtit mig själv göra det.
Då äntligen ringer E och talar om att allt gått bra och att han varit lugn under resan, att urlastningen gått "fort" men att han var cool efteråt.
Jag känner hur jag blir lättad och säger igen att om du funderar över något så ring!

Vi lägger på och jag går och klappar på mina hästar, Peggy & Primula. Lyfter hovar på Pimula som nu står i spilta och kratsar dem kliar Peggy under manen och pratar med henne. Borstar Primula som bara njuter trots att hon tycker att det är konstigt att stå i spiltan, och VEM är det som står i min box?

Så är jag på väg in när telefonen ringer igen och det är E som kommit tillbaka till stallet med Patrull och undrar om han behöver täcke för att han blivit svettig, jag lugnar henne och säger att han nog mår bättre utan täcke inatt om de kommer att springa mera så kommer han bara att bli ännu svettigare och risken är större att de gör sig illa för att de kan fastna i något.

E låter lugnare och jag klappar om Helge som inte är allt för förtjust i att ha ny granne, Kliar Frustur i pannan när jag ser att pappa ringt, ringer upp honom och pratar en stund, pillar på Pondus som bara myser. Så får alla hästar en sista klapp innan jag släcker lyset och säger god natt!

Efter en välbehövlig dusch tar jag min trötta kropp till sängen och tänker att NU ska det bli skönt att sova, men så fort huvudet landar på kudden hinner dagen i kapp mig, och här sitter jag nu!

Men nu mår jag bättre och känner mig lugn, säker på att allt kommer att ordna sig till det bästa.

Det kommer att bli toppen bra!