Varför bloggar jag?!

Jag har i ett antal år funderat på varför man skapar en blogg och skriver om sina, i många fall ganska privata, tankar och funderingar.

Jag skrev dagbok i många år och min största skräck var alltid att någon skulle hitta den och läsa mina innersta tankar och känslor, jag skriver än i dag i  en "dagbok", dock inte varje dag men ibland när det behövs.
Det är en skön känsla att få "skriva av sig", att få dela med sig till "någon" som inte lägger egna värderingar i det man skrivit och oftast när det varit jobbigt och jag har fått skriva, så ser jag saker i ett annat ljus och kan hantera det som tidigare känts övermäktigt.

Så i somras for min minsta lillebror, jag har två underbara bröder och två lika härliga systrar, till Canada. Han är lite lik mig på ett sätt, han är inte så duktig å att höra av sig ; ) men han har en blogg.... Där kunde jag följa honom i det som händer och ser att allt är ok, fast han är långt borta.

Min äldsta lillasyster har också en blogg, det är toppen för hon bor ca 50 mil här ifrån, men med bloggen kan jag ändå vara med och se hennes barn växa och hur livet har sin gilla gång på deras gård!

Så nu tänker jag ge er chansen (om ni vill annars så slipper ni!) att få följa med mig i mitt liv och min vardag.

Det här är en Cessas dagbok!
; )