Sagt och gjort jag tog in lille Pappis och borstade av honom och tränsade honom och så gick vi ut och jag satt upp på honom barbacka för att riktigt kunna känna hur han gick och vart det onda satt. Värmde upp några varv och gjorde lite mjukgörande övningar och sedan tog vi trav i båda hållen.
Det fanns en liiiiiiten tendens till orenhet i vänstervarv men det var knappt märkbart! Så jädrans skönt! Då var det nog som jag trodde att han sträckt sig och var stel efter snöplumsandet.
Ska kolla honom i morgon igen, men jag tror inte att det är något att fundera på.
Så var det Peggys tur att få röra på sig, och det ville hon om man säger så. Hon krånglade lite när jag skulle sätta för och klev ur lika enkelt som hon klev i..... Snabb var hon om man säger så! ; )
Ja ja efter lite diskussion så kunde jag i alla fall sätta för och hon stod stilla. Så klev jag i rockarden och hon klev iväg. Innan jag hade sagt åt henne, så nu fick hon backa och sedan stå stilla... Jobbigt att heta Peggy idag.
Så körde vi iväg allt frid och fröjd så länge, travar lite, KUL tycker både jag och Peggy. Så kommer vi fram till en hage där det går två hästar som blir väldigt glada och kommer rusande mot staketet, då börjar Peggy frusta och blåser upp sig och får väldigt bråttom. Det är ingen fara hon stannar när jag ber henne och går igen när jag säger till henne, men är lite fjantig...
Så kör vi upp för en backe och då börjar ett gäng hundar skälla som galningar, då kommer Peggy på att hon ALDRIG hört hundar förut...Och försöker igen, så då får vi stå stilla igen och sedan kör vi kanske 20 meter och vänder, kommer fram till samma ställe med hundarna och får samma reaktion..............
Så nu får vi stå stilla igen och så när hon är lugn igen så kan vi gå vidare och jag skrattade när vi kom fram till hästarna och hon gjorde samma sak igen!
Sen kör vi hemåt och Peggy får trava lite igen, lugnt och fint. När vi är nästan hemma igen så¨är hon precis som hon brukar vara, lugn och cool. Då ringer min telefon och jag kör åt sidan och väntar på att tåget ska köra förbi samtidigt som jag pratar, hon står stilla i ca 10- 15 minuter utan att ens försöka gå iväg.
Skönt att få se att hon ändå kan trilskas lite, det håller mig lite på tårna, även om det kanske inte var den bästa dagen för det idag med tanke på feber och ont i kroppen. Men det gick ju bra och det är det som är huvudsaken!
Nu ska jag äta lite middag med min underbara familj.
Hoppas att din dag varit bra och att det hänt något i ditt liv som gör att du utvecklats.
Det är när man slutar lära sig saker som man är gammal!
Så sant!
SvaraRadera