Slutet!

Så blev det så i alla fall, trots våra tappra försök all vår goda vilja. Märren fick ta sitt sista andetag igår.

B ringde mig i går morse och sa att nu gick det inte längre! Man kan inte låta henne pinas, det har han så rätt i, hon skulle få gallopera på de evigt gröna ängarna och slippa smärta och värk.

Det är ett otroligt jobbigt beslut att ta, men också ett beslut som man som djurägare är skyldig att ta!

De hade fått några telefonnummer att ringa, men inget av dem fungerade, abonnenten har upphört, numret är inte i bruk. Så efter lite forskning så fick de ett nummer från min mamma & pappa.
De kunde dock inte komma förrän i dag, så då fick en snäll gammal slaktare komma och göra det jobbiga men ack så nödvändiga, och nödslakten hämtar henne idag.

B ringde mig när jag satt hos veterinären, jag var där med vår tax som varit dålig i magen sedan onsdag och haft blod i avföringen. Så där satt jag och tänkte på B och märren och var lite orolig för vad Dennis råkat ut för, när B ringer och säger att nu är det gjort. Nu har hon inte ont mer.
Sen berättar han att jo nog var hon dräktig alltid, när märren ligger där avlivad så rör sig magen och det var fölet. Då kunde varken jag eller B hålla tårarna tillbaka längre.

Jag beklagade att det som skett hade skett och sa att han alltid var välkommen upp till mig och mina hästar, men kände mig futtig som inte kunde hjälpa honom mera, samtidigt som jag var otroligt tacksam att mina hästar mår bra, att mitt föl springer i hagen och busar, att allt gick vägen med Peggys fölning. Men så ska man inte tänka säger alla, men det kan jag inte låta bli att göra.

När B ringde och berättade att han hållit i grimman under själva avlivnings ögonblicket så rusar minnena iväg och jag står där själv med Linus och håller i grimman, klappar honom medan han andas lugnt och sedan inte finns mera. och tårarna rinner på mina kinder.
Jag är med med gamle Dart och ser honom gå lugnt och sakta in på slakteriet och vet precis när och hur allt går till, kan inte förklara men det är så många och dubbla känslor som kommer fram. Styrka i att man tagit ett bra beslut, vissheten om att nu är smärtan slut för hästen men den lever kvar hos mig (och det gör den tydligen länge) det är ett jobbigt beslut men ofantligt viktigt att veta att man klarar av att ta det!

Efter detta besked så blir jag uppropad och får gå in till veterinären med vår lille Dennis, Vet. P är otroligt bra och tar verkligen reda på allt och kan en himla massa, efter lite undersökningar så konstaterar P att att Dennis behöver antibiotika och ett mildare foder ett tag framöver han har vad vi människor skulle kalla maginfluensa...

Så åker jag hemåt och då släpper alla spänningar jag burit på hela dagen, sorgen för B och märren, lättnaden för min familj och Dennis skull, och jag kör åt sidan på vägen och låter tårarna komma, klappar om Dennis och tänker att det var tur att jag inte behövde ta det beslutet med honom idag, att vi får mera tid tillsammans.

 Bild på B`s märr den 24/7 2010 vid en premiering,

hon var en vacker märr!

Så märrens liv blev kort, bara fyra år, men hon hade det bra hos B han har verkligen månat om henne. 

Att livet kan vara så olika, en del lever länge, ibland för länge och säger själva att de skulle vilja dö andra hinner bara ta några andetag eller inte ens det så är döden ett faktum.

Lev livet nu, i morgon kan det vara för sent!

Ta hand om dig och de dina.

Kram