I helgen har det hänt massor!
Jag är numera 35 år och sonen är konfirmerad (med allt vad det innebär för en mamma som vill ordna det mesta själv) och dottern är i London.
Mina barn är nu så stora att jag inte riktigt vet vad jag ska kalla dom, man kan ju inte kalla Oskar för liten längre han är huvudet längre än mig och visade i lördags att han var otroligt vuxen när han stod längst fram i kyrkan och läste upp en text högt och tydligt! (stolt mamma? JAAAA det kan du ge dig på)
Och Linnea hon är snart längre än mig hon också och är ju nästan lika vuxen hon, hon packade och fixade inför sin Londonresa och det var precis som om hon gjort det 100 gånger förr!
Så på söndags morgonen så säger vi hejdå till henne och JA, jag gråter, vad trodde du? Men Linnea hon tittar på mig och säger- Men mamma, jag kommer ju hem på lördag igen!
Ja så var det dags för kyrka igen och nattvarden för sonen och efter detta så tog vi det bara lugnt, det kändes som om luften gick ur oss och så kanske det var efter alla spänningar och funderingar på om allt var klart, hur ska det bli med Linneas resa, Oskars konfirmation, har vi kommit ihåg allt eller har jag glömt något viktigt, efter att grubblat lite så i ett antal dagar så känns det otroligt skönt när allt är klart och det dessutom blev så lyckat som det blev!
Kommer bilder senare, vi (både jag och Oskar) har fått fantastiska blommor! Tack alla underbara människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar