Idag var det äntligen dags!

Idag var det dags att göra något som jag längtat efter och jobbat för sedan den 15/5 2010.

Idag har jag för första gången fått köra Primula Veris alldeles själv, jag har åkt i rockard efter lilla fröken!
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, men det var underbart. Lycka, glädje, stolthet, framgång är några av orden som jag skulle använda för att åtminstone försöka beskriva min eufori.

Jag känner liknande känslor som jag känt när mina barn tagit sina första steg eller lyckats med något de företagit sig, ren och skär lycka.
Löjligt? Ja kanske det men så känns det i alla fall. Det är jag som varit med när Prims tog sina första andetag och sina allra första stapplande steg. Jag som sett hennes första galoppsteg och lyft hennes små hovar för första gången. Vi har nog lärt oss lika mycket på den här resan och jag är så glad att jag får fortsätta vara med på den och  hennes inkörning. Stort tack till B!

Prims och jag har haft våra duster och vi vet nog exakt var vi har varandra. Ibland måste jag tala om för mig själv att hon är bara två år och att jag måste vara beredd på ett bakslag....

Det har jag väntat på sedan jag fick hem Peggy och visste att hon var dräktig. Jag gick under hela tiden och förväntade mig det allra värsta, att Peggy skulle kasta, att fölet skulle vara döfött, att Peggy skulle bli sjuk efter fölningen, att det om det blev ett föl skulle bli en hingst, att efterbörden skulle sitta kvar, att fölet skulle bli sjukt att Peggy inte skulle ha mjölk..... Ja listan var oändlig! Och hittills har allt bara flutit på! Törs knappt skriva det, men nu är det gjort.
Och att efter all denna oro och dessa grubblerier få sitta i rockarden och se "min" lilla tjej jobba på som om hon aldrig gjort annat, det kan bara beskrivas som ett glädjerus och fullständig hästlycka!

Bilder från gårdagen då jag hade lite hjälp av Kjell och det är allra första gången i rockarden!

Vi körde några varv i hagen med mig på sidan som lite stöd men sen så tog vi bort grimskaftet och Kjell körde själv.

Jag hoppas att jag kan få lite bilder av Jessica som varit med hela tiden och har hjälpt mig otroligt mycket med Primula (och fotografering, det är svårt att fota själv när man kör ;)

Så resten av dagen kommer jag nog att sväva fram på små rosa lyckomoln! Hoppas att du också har en underbar dag!