Ja hur ska man kunna veta det? Jag är nog inte ensam om dessa funderingar just nu.
Tänk om..............
Ja om om inte fanns skulle allt vara så mycket enklare, då skulle man inte grubbla på saker som skett och som ändå inte går att påverka utan ta tag i det som ska ske och göra något aktivt här och nu!
Ibland känns det som jag fastnar i mina tankar och inte kommer någonstans. Jag är fast i ett tanke kärr, en våtmark av förvirrade funderingar och grubblerier som gör sitt bästa för att dra mig ner mot bottnen där jag kommer att drunkna i mina egna sjuka tankar.
Men hittills har jag på något vis alltid fått tag i den där grenen som är där precis inom räckhåll, den där logiska tanken som säger till mig att sluta gräva ner mig och ta tag i mitt liv igen. Det är det som är räddningen, min egen hjärna som talar om för mig att nu är det nog, nu är det dags att vara aktiv i livet och göra saker.
Jag tror att, eller jag vet att i alla fall för mig så är, den bästa lösningen på mina grubblerier att jobba fysiskt, att göra saker och trötta ut min kropp riktigt ordentligt. När jag är så trött på kvällen att jag somnar innan jag hunnit läsa en sida i min spännande deckare, då har jag jobbat tillräckligt hårt och slipper ligga vaken och fundera.
Just nu snurrar givetvis mina tankar kring min Pappa och Mamma och hur allt ska bli med dom och gården och djuren..... Ja ni kan säkert gissa själva.
Men något som aldrig kommer att överge mig är nog ändå min starka tro på att vi (människor) klarar så mycket mer än vi tror själva, att vi när det behövs plockar fram krafter som vi inte ens själva trodde att vi besatt. Och just nu så tror jag att det är de krafterna som kommer att göra så att allt blir bra igen, och bevisa för oss alla att vi inte har väntat för länge.
Snart så är du hemma igen Pappa!
Jag längtar!
Jag med, det är fruktansvärt TOMT! Kramisar.
SvaraRadera